Vi lantbrukare har i alla tider tagit hand om barnen och kunnat kombinera detta med ett flexibelt arbete. Knepen har varit många och möjligheten att använda dagis har gjort det betydligt lättare att effektivt lägga upp sitt arbete för att göra arbetsuppgifter där man kan ha barnen med. På landsbygden finns oftast social gemenskap med grannar och vänner som är unik, detta möjliggör att man kan hjälpa varandra med tillsyn av varandras barn på andra tider än dagis kan erbjuda.
Vi upplever detta som ett kraftigt påhopp på en yrkesgrupp som ta stort ansvar för sina barn. Närheten till naturen och djuren ger många positiva kontakter som även vi vill ge andra möjlighet att få uppleva.
Att i dagen samhälle inte kunna bedriva jordbruk för att man är ensamstående förälder är helt befängt och detta måste gälla oavsett kön då det i yrket finns både män och kvinnor.
Skall det vara omöjligt att kombinera livet som ensamstående förälder med jordbruk?
Vilken yrkesgrupp kommer att drabbas härnäst?
Per-Åke Svensson, regionordf, LRF Sydost
Per Petersson, styrelseledamot, LRF Riksförbund
Yrkesvalet får inte styra
Det är med bestörtning vi läser i tidningen hur en hel yrkeskår av lantbrukare döms ut som olämpliga som ensamförälder att ta hand om sina barn.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.