Överskott på timmer i Kindaskogarna och lojala medlemmar i producentkooperativet Skogsägarna (nuvarande Södra) var utslagsgivande vid tillkomsten av Kindasågen.

Men placeringen var inte självklar. Mycket talade för att Smålandskusten var en mer naturlig plats. Ändå blev det en dragkamp mellan de båda skogrika kommunerna Västra Kinda och Norra Kinda.

I dåvarande Norra Kinda kommun var det framför allt Eric Wärnberg, trävaruhandlare, socialdemokratisk politiker och ledamot av första kammaren 1957–1970 och ledamot av den nya enkammarriksdagen från 1971, som tog strid för en placering av ett storsågverk i trakterna kring Rimforsa. Hans argument vägde tungt i vågskålen våren 1965.

Artikelbild

| Ett av Sveriges modernaste sågverk vid slutet av 1960-talet.

Så tungt att kommunalnämndens ordförande Gillis Johansson i Korpklev konstaterade att sågplanerna var "avsågade för Kisas del".

Huvudskälet var svårigheter att hitta lämplig mark i Västra Kinda.

Bland många tappade sugar fanns det dock tre Högerpartister (senare Moderater) i Kisa som vägrade att ge upp.

Harry Durefelt lyckades få till stånd ett möte på aktiebolaget Skogsägarnas huvudkontor i Växjö. Med på resan var partikamraterna Arne Nilsson och Kurt-Evald Johansson.

Artikelbild

| Första virkeståget från Kindasågen vinkas av från Kisa station. Fr v Lars Lambertz, okänd, Alvar Jonasson och Bertil Samuelsson.

Trion var laddad till tänderna med argument som talade för en placering i Kisa. Som goda väg- och järnvägsförbindelser, möjligheter till vattenlagring samt en attraktiv inflyttningsort som kunde säkra tillgången på arbetskraft.

Det absoluta trumfkortet var annars släktgården Karleby vid Kisasjön strax norr om Kisa där ägarna efter samtal med Nilsson kunde tänka sig att sälja sin egendom för att ge plats för sågverket..

Artikelbild

| Landshövding Per Eckerberg och direktör Eric Norrefeldt, Skogsägararna, granskar tekniken.

Och det var bråttom. Besöket i Växjö skedde en fredag och onsdagen därpå hade Skogsägarna planer på att besluta om en etablering på annan plats.

Delegationen från Kisa blev väl mottagen i Växjö. Redan tre dagar senare kom representanter från Skogsägarna för ett besök vid den tänkbara platsen vid Karleby gård.

Artikelbild

| Sågverket ligger vid Kisasjön och Knoppetorpssjön. Lagring i vatten upphörde 1988, men återuppstod tillfälligt efter stormen Gudrun 2005.

Intresset var väckt, förhandlingar inleddes, köpeskillingen bestämdes till 710 000 kronor och Södra fick tillgång till en mangårdsbyggnad med anor från 1700-talet och 150 hektar mark hösten 1965.

Bygget inleddes strax före jul 1967 och den 18 november 1968 sågades den första stocken i sågverket som då var ett av landets största och mest moderna.

Artikelbild

Även om det främst var tre Högermän som fick Skogsägarna att välja Kisa, bidrog även andra politiska företrädare till etableringen. De som har nämnts i sammanhanget är bland andra Harry Karlsson, "kommunalnämndens ende kommunist", folkpartisten och Stiftelsen Kindahus första vd Kjell Jonsson och en grupp socialdemokrater med Wille Sandelius i spetsen som hittade vägen in till sågområdet vid näset mellan Kisasjön och Knoppetorpssjön.