Barnbarn Àr underbara, i lagom portioner.
Ă ena sidan:
"Barnbarn Àr livets efterrÀtt".
"Barnbarn berikar livet".
"Barnbarn hÄller dig ung".
Ă andra sidan:
"Vi blir sjuka varje gÄng vi trÀffar dem, av all skit de slÀpar hem frÄn förskolan".
"VÄra barn förvÀntar sig ideligen att vi med kort varsel ska ta hand om deras ungar".
"De kan ringa nÀr som helst pÄ dygnet, som om vi drev ett jourhem".
Jag tÀnker att det Àr lugnast att skriva den hÀr krönikan innan jag blir mormor och farmor.
Nu hinner jag mota Olle i grind och förklara mig lite.
Det vore ju trist att framöver fÄ stÀmpeln Mormor-Maran och Farmor-Fasan av mina egna glin.
Det Àr ÀndÄ intressant vilka diametralt olika reaktioner man i min Älder fÄr höra frÄn jÀmnÄriga 60-plussare nÀr jag berÀttar att jag i Är ska bli bÄde mormor och farmor.
Allt ifrÄn "Äh, sÄ underbart, Carina!" till "dÄ var friheten redan slut alltsÄ!"
Ă ena sidan:
Jag har jobbat heltid i 45 Är och lÀngtar efter pensionÀrsliv, ligga i sÀngen sÄ lÀnge jag vill pÄ morgnarna och för första gÄngen kunna göra vad som faller mig in.
Göra saker jag avstÄtt eller skjutit pÄ för att barnen under mÄnga Är behövt mig mer.
Ă andra sidan:
Det ska bli fantastiskt att fÄ följa en liten mÀnniska pÄ den staplande fÀrd som kallas livet, hitta pÄ Àventyr, lÀsa, sjunga, skÀmma bort . . . vara en viktig person för. Tro inget annat!
Jag ser fram emot att vara en del av tvÄ smÄ mÀnniskors liv.
Det Àr stor skillnad pÄ att fÄ barnbarn om man Àr 50 eller 70.
Hur ofta orkar man? Och hur högt upp i Älder?
En 50-Äring jobbar lika mycket som sina barn och Àr precis lika trött, om inte tröttare, nÀr arbetsveckan Àr slut.
En 70-Äring som gÄtt i pension har mer tid, men saknar kanske orken.
Vad kan mina barn begÀra? Vad kan jag Ä min sida stÀlla för krav?
MÀnniskor i min Älder har berÀttat att de ljuger för sina barn och sÀger att de ska vara bortresta för att slippa ta hand om barnbarnen nÀr de inte vill eller orkar.
Eller att de kÀnner sig som obetalda dagmammor som de egna barnen idkar kÀnslomÀssig utpressning pÄ.
Men som ocksÄ vÀgrar skÀmmas för att de efter ett lÄngt yrkesliv, varav mÄnga Är med egna barn, nu har rÄd och tid att resa och göra saker som tidigare varit omöjligt.
Ăr barnbarn livets efterrĂ€tt?
Barnbarn mÄ vara livets efterrÀtt, men av för mycket sött blir man jolmig i munnen. Och varför omgÀrda en liten mÀnniskas liv med undanflykter, dÄliga samveten och fejk?
Jag föreslÄr samma överenskommelse som min egen mamma föreslog nÀr ni, mina Àlskade ungar, var smÄ:
Lova att frÄga mig om barnvakteri nÀr ni vill, sÄ lovar jag att vara Àrlig och sÀga nej om jag Àr upptagen, trött . . .
. . . eller inte vill.