Det är tisdag morgon och min del av världen är inbäddad i rena Lützendimman. Jag ser bara några meter framför mig när jag tar mig mina dryga två mil till jobbet.
Den första milen, på en kurvig och backig 70-landsortsväg utan vägren, är det hjortarna som får mig att köra med hjärtat i halsgropen och snigla mig fram i 40–50 km.
Plötsligt står det en praktfull dovhjortshane, med jättehorn, mitt på vägen. Som en isstod.
Jag kollar snabbt i backspegeln, ser att bilen bakom mig håller bra avstånd, sätter på varningsblinkers och bromsar. Det är ett suveränt sätt att varna mötande eller bakomvarande fordon för vilt.
Hanen går i sakta mak av vägen. Och jag andas ut.
Bara för att kort därpå tvärnita igen, när en flock tonårshjortar kommer farande i full galopp och halkar sig över vägen, på väg ned mot sjön för att dricka.
Min sista mil är på en hyfsat rak, men smal, 80-väg över Östgötaslätten. Också utan vägren.
Här är sidosikten bra och det är inte hjortar som är skräcken, utan A-traktorer som kör i sina tillåtna 30. Köerna bakom dem ringlar sig ofta långa. Vissa förare – de som får horn i pannan när trafiken inte flyter i den takt de själva vill – gör idiotiska omkörningar.
Jag är livrädd för de här ungarnas skull. Särskilt i tät dimma, som nu. Snart kör jag också i 30. Kan jag få dispens för en varningstriangel?
Det är inte konstigt är att A-traktorerna har fördubblats och nu är drygt 50 000 stycken. Explosionen kom efter en regeländring 2020, som gjorde det lättare att göra om personbilar till A-traktorer.
När jag var 15 hade jag definitivt hellre kört en sådan än frusit rumpan av mig på moppen.
Och i takt med regionens nedläggning av bussar på vischan förstår jag verkligen att 15–18-åringar vill känna friheten att kunna förflytta sig efter skoltid, utan att föräldrarna ska köra dem hit och dit.
Ändå. Det är obegripligt hur man kunde tillåta dem 2020, utan att tänka till innan så många unga började dö och skadas. Det handlar ju om 15-åringar, som efter 12 timmars utbildning och körprov på en moppe, släpps ut på 90-vägar!
Några timmar efter min skräckfyllda färd i dimman läser jag Transportstyrelsens förslag till förändrade regler för A-traktorer, med krav på bilbälte, vinterdäck och en person per säte.
Vänta nu.
Hur kunde de kraven INTE varit med 2020?
För att man fortfarande tänkte sig att fordonet "traktor" skumpar omkring i maklig takt på en fridfull åker?
Man tar sig för pannan.