Ett jävla virus som ställt till det så satans för så många människor och för världen. Därför är det min bestämda uppfattning att varje människa ska dra sin vaccinationsnål till stacken så vi blir av med det här eländet.

Själv högg jag en tid så snart det gick när kallelsen från regionen låg på bordet. Det blev vaccinationscentralen i Västervik. Gjorde enkelt försök att flytta onsdagens tid hos specialisttandvården en dag framåt. No. Trångt om tider där också.

"Ingen fara, en lätt uppoffring att köra två dar i rad" sa jag till tandhygienisten.

"Du är inte en sån som vänder i dörrn då, om du skulle få Astra?" sa hon.

"Tar vad jag får", sa jag.

"Vi fick Astra, inga problem. Det är större risk för blodpropp om man sätter sig på flyget till Thailand" sa hon.

En promenad förbi den stora vaccinationscentralen för en bild åt en kollega och mötet med en god vän gjorde mig inställd på ett synnerligen rörigt kösystem och extra väntetid.

När jag kommer dit på torsdagen finns en kövärd som styr och ställer. Jag hör honom fråga en kvinna om hennes bokningstid:

"16.08."

"Då kan du göra något annat i åtminstone en halvtimma, så får du din plats i kön sen."

"Hur länge är du kvar?".

"Till sista sprutan är satt" svarar kövärden och vänder sig till mig:

"Vilken tid?"

"15.33"

"Bra, då kan du ställa dig där, de före har 15.30."

Det visar sig vara primärvårdsdirektören i länet, Niklas Föghner, som döljer sig bakom munskydd och visir.

En kvinna ansluter, hon har också 15.33 och nu är klockan 15.27. Hon frågar om väntetiden.

"Vi ligger cirka 30 minuter efter i dag också. Det är fler bokade än vad vi har personal för, det är inte alla som kan just den eller den dan när det kommer till kritan”, förklarar Föghner och går för att möta de som fyller på i kön.

Sakta slingrar sig den glesa kön fram genom kravallstaketen som ställts upp likt en sluss till säkerhetskontrollen på en flygplats. Snålblåsten biter. Men det snöar inte. Ingen klagar. Alla bara väntar på sprutan med vaccinet som tagits fram rekordsnabbt.

Vi småpratar lite på distans. 

"Äntligen ska det kanske gå att börja leva ett normalt liv igen, men resa går nog inte förrän nästa år" säger kvinnan.

En man svarar. De pratar lite om ålder och hur nästa åldersgrupp ska kallas. De yngre, de som är från 59 ner till 18. 

"Nu är det dags att gå ner i startgropen på riktigt" säger kvinnan när vi står närmast dörren där en vakt visar med fingrarna hur många som får komma in nästa gång dörrarna öppnas.

I foajén upplyser skyltar att vi ska ta fram legitimation och se till att överarmen är lättåtkomlig. Vi får veta att sex stationer är i gång i dag, bemannande med i huvudsak pensionerade sjuksköterskor. Med bara linne på överkroppen hänvisas jag till station fyra. Sjuksköterskan Rita gör id-koll och hittar min bokning i en Lap top, ställer rutinfrågor om allergier, berättar att jag ska få Pfizer och bokar mig en tid för andra sprutan till den 3 juni.

Hon ger mig ett stick som knappt känns och pekar att jag ska gå till en väntsal på vägen ut. 

"Vi vill att ni sitter här en kvart" säger en värd från Röda Korset.

"För att se om vi överlever…" skämtar någon.

Värden skrattar, men är också seriöst vaksam.

"Brukar du ha kill i halsen? frågar hon en kvinna som hostar till och får ett nickande svar och är nöjd med det.

Hela tiden reser sig folk, tackar och går. Andra nyvaccinerade tar över de tomma stolarna.

När jag känner att min kvart gått tar jag på ytterkläderna, tackar och går ut på Kvarngatan.

Längre ner stuvar kövärden in folk på rätt plats i kön, klockan är väl runt 16.26.