Både läkare och politiker framhåller ofta hur nyttigt det är för hälsan att ställa bilen och ta tvåhjulingen. Men tänk också på att cykla faktiskt är farligare än att åka bil och våra cykelvägar är minst lika riskfyllda som vanliga vägar. Medan jättebelopp satsas på att förebygga skador för bilister så har cyklisterna hamnat på efterkälken i utvecklingen.
Ny forskning visar att en cykelvurpa i låg fart kan vara lika förödande som en högfartskrock med bil. Vem ska ta ansvar för säkra cykelbanor - staten eller kommunerna? Båda skyller den långsamma utbyggnaden av säkra cykelvägar på pengabrist och att nätet av cykelbanor är dyrt att underhålla. Var plogar man först eller var sandas och saltas det först? Knappast på de vägar som byggts för tvåhjulingar.
Drygt 3 000 cyklister skadas årligen så allvarligt i olyckor att de får bestående men eller måste vårdas på sjukhus och det är inte kollision med bil som är vanligast. Tre olyckor av fyra beror på att man kör omkull på rullgrus, ishalka och på dåligt underhållna cykelvägar. Att säkerheten är eftersatt och inte utvecklas i samma takt som för bilisterna bekräftas också av Trafikverket.
"Trenden är entydig. Vi har jobbat ytterst medvetet att förebygga skador i bil och vi har lyckats" säger forskaren Maria Krafft som står bakom rapporten. Däremot ligger cyklisterna kvar på en skrämmande hög skadenivå. De har mest funnits med på bilisternas villkor och aldrig prioriterats i säkerhetsarbetet så skadorna ökar i samma takt som fler väljer att pendla med cykeln till och från jobbet. Enbart i Stockholm, Göteborg och Malmö uppskattas närmare 400 000 använda tvåhjulingen till och från jobbet. Maria Krafft som är en av våra främsta trafikforskare tycker det är hög tid att cyklisternas problem tas på allvar.
Efter en stund på cykelsadeln längs semestertrafikerade vägar är det lätt att inse att hon har rätt: speciella cykelvägar är en förmån för storstäderna. Vi andra cyklister får dela körbana med långtradare, bussar och husvagnsekipage som sveper förbi mindre än en meter från styret. Alltså får vi själva finna en lösning för att trampa tryggare och jag har hittat min!
På höger sida trampar vi med trafiken bakom ryggen, ovetande om vad som kommer, och en del bilister ger oss inget vingelutrymme alls. De verkar inte veta hur bred den egna bilen är. Min lösning är att cykla på vänster, det vill säga fel sida och få trafiken mot mig. Jag får koll på den mötande trafiken och blir inte överraskad när timmerbilen kommer dundrande och det bästa är att jag får ögonkontakt med föraren. Det är svårare att tränga ut en cyklist i diket när man ser honom eller henne i ögonen. Jag vet att det inte stämmer med lagen att cykla mot trafiken, men personligen tycker jag det är viktigare att trampa tryggt och inte bli en siffra i olycksstatistiken. Tja, hela livet är som att cykla. För att hålla balansen måste du fortsätta framåt!
Är du ute och cyklar?
Nu är det dags att ta fram cykeln och trampa ut i det svenska sommarlandskapet. Kanske bara för en tur till kiosken eller något mer svettigt. Varje år tar allt fler cykelsemester och trampar en del av den 260 mil långa Sverigeleden som går mellan Karesuando i norr och Helsingborg i söder. Sträckan utgör ett nätverk av vägar genom de vackraste delarna av vårt avlånga land.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
