Bilar med stamtavla

De sista solstrålarna strilar ner genom palmbladen och den ljumma skymningen känns som sammet när vi parkerar bland blänkande jänkare, stadsjeepar, pickuper och gigantiska husbussar. Nummerskyltarna avslöjar att en del åkt långt, men det här är inte parkeringen vid Disney World trots att nöjesparken bara ligger ett stenkast bort. I de här bilarna åker indianer från hela Nordamerika som samlats till sin årliga träff, pow wow.

Foto:

Krönika2015-02-17 05:05
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.


I den gröna parken samsas husbilar med indiantält och en handskriven skylt vid ingången talar om att alla former av vapen samt eldvatten är förbjudet. Röken stiger upp ur ett av tälten med skylten "Buffaloburgare för 5 dollar" och medan stammarnas tonåringar pratar bilar så gör sig männen redo för den traditionella dansen.

Doftande fjäder
En gång per år samlas stammar från hela USA på samma plats och redan på långt håll hör vi det rytmiska dunket från trummorna. Medicine Horse och Medicine Tail är kändisar som håller i trumpinnarna. Young Bear leder sången och bland indianer är han mer känd än Beyoncé och Rihanna. Här är vi vita i minoritet bland flera hundra indianer från stammar vi läst om i böcker och sett på film. Kvinnorna har satt upp bord och säljer hantverk - vargskinn, torkade skallerormar, heliga stenar, örter och doftande fjädrar som kan hängas i backspegeln. Synen på lägerplatsen är helt overklig och blir ett minne för livet. Hundratals krigsmålade indianer i färgsprakande dräkter med fjäderskrud och bjällror kring benen dansar, gör stridsrop och sjunger sånger man ärvt från tidigare generationer.

Var är Mustangen?Det är lätt att förstå att den mäktiga synen och ljudet från trummor, bjällror och indianrop kunde skrämma livet ur kolonisatörerna när västern befolkades och indianerna fördrevs från sin mark. Gemensamt för dagens indianer är att man är tillbakadragna och avskyr uppmärksamhet. Tall Wolf, som är en av stamhövdingarna hos cheyennerna i Montana, poserar efter viss tvekan framför sin röda Mazda som han kört 350 mil för att komma hit. Tall Wolf berättar att stammedlemmarna som körde husbil behövde en vecka på sig medan han själv klarade resan på tre dygn. För idag är prärieskonarna ersatta av vanliga familjebilar, stadsjeepar och pickuper - fast till min besvikelse hittar jag inte en enda Ford Mustang. Inom mig hade jag bilden klar: en stridsmålad indian som står lutad mot sin Mustang och i bildtexten skulle det stå "i ride a Mustang". Ursprungsbefolkningens färgstarka högtid är en mäktig upplevelse även för ett blekansikte som är på jakt efter bilar med äkta "stamtavla".

Läs mer om