En gråkall kväll i februari bevittnar jag en kärlekshistoria. Sist jag såg dem tillsammans, för fyra år sedan, var förhållandet nytt och spirande. Vi satt i stolsrader under glimrande takkronor i en konferenssal i Manchester, New Hampshire, och lyssnade på Donald Trump som ville bli USA:s president. Jag tyckte han pratade osammanhängande men mina stolsgrannar var lyriska.
Nu står vi här tillsammans igen i samma stad men de är fler nu. Jag ser inte slutet på kön. Vissa har tydligen tältat utanför arenan sedan igår. Kommer vi ens komma in? Hur många får plats? 11 000.
Bland dem som lyckas är Karlyn Borysenko, en demokrat som senare kommer skriva en viral artikel om sin upplevelse och jag känner igen mig i vartenda ord även om jag hamnar utomhus vid den enorma storbildsskärmen i ett hav av folk. Det här är som hon också noterar inget vanligt “rally. Stämningen är elektrisk, jublande. Förväntningarna vibrerande.
“God bless the USA” — en ung kille längst fram tar i från tårna när han sjunger de välkända orden till “Proud To Be An American”. Så vandrar Trump in i arenan.
“Ditt hår ser fantastiskt ut!” ropar en kvinna bakom mig och skrattar.
Det som följer kan liknas vid en väl inövad pardans där Trump bjuder upp och publiken lyckligt glider med i svängarna. De älskar varje steg, varje konstpaus. De vet vad han kommer säga men vill höra det igen. De vet det är show. De vet att han överdriver och förskönar. Trump är ju sån!
De nya stridsflygplanen? Vackrast i världen! Terroristen al-Baghdadi? Död som en sten. Pensionsfonderna? Större än någonsin! Representanthusets talman Nancy Pelosi? Hon bara mumlar! Alla skrattar. Jag också. Det går inte att låta bli. Trump pratar som om han stod på en låda i en bar och kör standup inför sina bästa vänner.
Och jag förstår det är skönt för folk att stå här bland gelikar i röda Make America Great Again-kepsar, fjärran från pekpinnar och snörpta munnar. Att idiotförklaras av en hel värld skapar utan tvekan en stark gemenskap. Vem bryr sig förresten om god ton när världens mäktigaste man tycks slåss för just dig?
Nästa dag får Trump 130 000 röster i delstatens primärval, mer än dubbelt så många som presidenterna Bush och Obama fick vid samma tidpunkt.
Jag kör hem i natten och för första gången anar jag varför Donald Trump fått så många på fall.
Det här var min sista fredagskrönika. Tack för att ni läst.
Ulrika G. Gerth nås på ulrikag@gmail.com.