Jag har upplevt diskriminering som jag kopplar till min ålder. 

Jag gjorde det inte före 50, knappt före 55, men definitivt efter 60.

Åldersrasism brukar kallas ålderism. Ett stort problem i vissa branscher, i andra inte alls.

Det är konstigt med ålder. I vissa sammanhang tänker jag inte alls på att jag är 61. I andra tänker jag ofta på det.

De kvinnliga vänner jag umgås mest med är 35 och 39.

Med dem tänker jag aldrig på ålder. Jag tänker på likheter och olikheter vi har, men inga av dem är kopplade till just ålder.

I andra sammanhang tänker jag mycket på ålder, som när jag utsätts för subtila härskartekniker, som att bli avbruten mitt i en mening, ignorerad, knappt hälsad på, inte tillfrågad eller "räknad med". 

Jag är inte lättkränkt. Om någon kärleksfullt kallar mig "boomer" när jag inte fattar tekniken är jag fine med det. Likaså kan jag skrocka gott åt unga som tror sig sitta inne med all världens visdom.

Men utan den humoristiska eller kärleksfulla inramningen blir ålderismen hemsk.

Det är som om man inte hörs. Eller syns. Eller finns.

Men jag har kommit fram till att det inte har med MIN ålder att göra. 

Det handlar om rasisternas egen ålder. Eller snarare åldersångest.

Människor som på riktigt bekymrar sig över att bli äldre (vilket är svårt för någon levande att undgå) har en tendens att i större utsträckning se ned på äldre än dem som är mer coola med att åren går.

Jag kan inte påstå att det ligger empirisk forskning bakom slutsatsen, men jag är något på spåret.

Jag tror det har med kontroll att göra. Människor med överdrivet kontrollbehov får svårt när det kommer till åldrande. De är vana att kontrollera sitt skal, sitt hem, sina kläder och sitt utseende. Vana att kunna kontrollera det mesta, men när det kommer till kroppens vissnande kan de inte göra ett skit.

Jo, lite botox, men inget som radikalt påverkar processen.

Men. Det är roligare att vara medmänniska än motmänniska.

Så nu har jag bestämt mig för att tycka synd om åldersrasisterna istället för att förbanna dem.

Nu lyssnar de ju inte på mig, eftersom jag är 61 år och snart börjar multna, men OM de gjorde det skulle jag säga:

"Var inte rädd. I grunden är det egna jaget precis detsamma när du är 75 som när du var 24 och 35.

I spegeln ser du annorlunda ut, men inuti känner du precis igen dig. 

Alla åldrar igenom är det lika hemtamt inuti.

Så, tänk gott om det skal som härbärgerar dig."

Podden

Glennings gliringar avsnitt 13: Ingen Björn Borg i skrevet, tack.