Jag har gjort en spaning om manligt strumpmode.

Till skillnad från oss kvinnor är deras verktygslåda för att muntra upp sin outfit så oändligt torftig. Grovt tillyxat har de att välja mellan ett roligt strypkoppel – i form av en slips– eller märkliga strumpor.

Om tio år kommer vi att titta på bilder från dagens strumpmode och fråga oss: hur i hela världen kunde vi gå med på detta? 

Jag kan inte frigöra mig från tanken att det någonstans i världen sitter en modedesigner och gapskrattar just nu. Skattar så tårarna rinner, slår sig på knäna och utbrister: "Herregud, de gick på det! De gick verkligen på det!"

Det är något komplicerat med män och just strumpor.

Jag minns när den vita tubsockan kom. Fräsch och fin tyckte man länge, ända tills den blev totalt bannlyst och betraktad som det töntigaste en man kunde bära. Hellre vandra naken än ha vita tubsockor.

Sedan var det tunna enfärgade strumpor som gällde, varav vissa män än i dag envisas med att bära dem i sandaler. Det är lite som att klä sig i baddräkt och sedan ta en dunjacka ovanpå.

Därefter lanserades de extremt färgglada fotbeklädnaderna. Vuxna män skulle ha likadana strumpor som 5-åringarna, med glassar, kakor, traktorer, koalabjörnar, formel 1-bilar och rosa elefanter.

Och nu är det den korta strumpan – ankelstrumpan – som är allenarådande.

På väg till jobbet möter jag män som upptill bär varm jacka eller rock, mössa eller hatt, och handskar. På benen har de för korta, tajta, smala byxor och till dem lågskor med – ankelstrumpor. 

När männen nu äntligen får visa lite hud så bjuds vi alltså på EN DECIMETER TORSKBLOCKSFÄRGAD VRIST!

Gubben blev också pålurad ankelsockor av en klädförsäljare som nog tyckte att de skulle pigga upp hans approach.

Det gjorde de inte. Min man blev en lekisunge. Strumporna för tankarna till forna tiders sockiplast som man hade på skolgymnastiken. En 66-årig karl med fötter i storlek 44 som är försedda med små hättor. Det är som om Staffan Westerbergs "Lillstrumpa och syster Yster på villovägar" går igen.

Men jag sa ingenting. Jag svär. Inte ett enda förklenande ord kom över mina läppar. Man ska akta sig för att kommentera mäns klädsel, det kan vara känsliga ting. 

Han gillade dem nog inte själv heller för plötsligt återgick han till sina gamla strumpor. De med kattungar, kameler och ananasfrukter.

Gode tid. Vad säger man? 

Förmodligen att kärringar på snart 60 i vissa lägen bara ska hålla käft.