"Ah! Sweden. Björn Borg, Ikea and ABBA. Great!"
Så kunde det låta när man för 30 år sedan var utomlands och en främling frågade var man kom ifrån. Detta varvat med någon som lyckats blanda ihop Sverige och Schweiz och undrade hur vi tar oss fram när det är alper överallt.
Nu är det andra tongångar. Jag var nyligen på Irland. På en pub träffade jag ett trevligt 30-årigt par från Birmingham. Deras reaktion när jag sa att jag var från Sverige var:
"Shooters paradise. Whats happening up there?!"
Jag minns också en resa i Norge där ett gäng nöjt skrålade att "Storebror Sverige" kanske borde se över sin självbild lite. Tagga ner den där svenska självgodheten som stod dem upp i halsen.
För nog har vi nöjt odlat bilden av Sverige som en humanitär stormakt, ledande i klimatfrågor, världsbäst på socialt omhändertagande, bäst i klassen på jämställdhet, med världens mest generösa familjepolitik och flerbarnstillägg redan från barn nummer två.
Sträckt på oss när den svenska modellen kommit på tal, varit stolta över hur rättskaffens vi är – och samtidigt varit så totalt aningslösa då vi närt en övertygelse om att alla som kommer hit har exakt samma målbild som vi.
Samtidigt har vi klappat våra grannländer på huvudet och lätt skrockande enats om att tangotyngda finnar mest surar med sina knivar i sin bastu, danskar pratar obegripligt och dricker gammeldansk som vore det hälsosmoothie och hurtiga norrmän går på tur i sina lusekoftor och är lite allmänt korkade.
Nu ligger Sverige i topp när det gäller dödligt skjutvapenvåld i Europa, per capita. Politiker och tjänstemän åker i skytteltrafik till Danmark för att undersöka vad de gjorde rätt och vi fel.
30 000 personer ingår i kriminella gäng, många av dem barn. Det handlar om knark, men också om bidragsbedrägerier inom vårdsektorn och bedrägerier mot gamla.
Mycket regisserat av människor långt utanför landets gränser.
Släktingar till de gängkriminella är livrädda. Grannar är livrädda. Många andra är också livrädda, eftersom attentatsmännens research tycks var usel. Fel hus sprängs och fel människor skjuts ihjäl.
Allt medan Finland lär ha de lyckligaste människorna i världen.
Norge är bland de rikaste i världen, alla kategorier.
Danmark vinner som det ”gladaste folket”.
Om vi lyckas få bukt på våldsspiralen och det urskillningslösa dödandet i vårt land, så hoppas jag att det också påverkar svenskens aningslösa godtrogenhet – och vår grandiosa självbild.
Det tror jag att vi skulle må bra av.