Ja, jag blev ju mormor till kycklingar den 17 maj.
Nu blev det bara tre stycken, de andra äggen utvecklades aldrig, och lika bra är det. Vårt hönshus är lagom för de åtta höns och en tupp som vi redan har.
De första dagarna sprang de in och gömde sig under Möss-Berta så fort jag kom in i hönshuset. Nu är de modigare och lovarna bort från mamma allt vidare.
De växer så det knakar och jag pratar med dem och bjuder på mosad majs varje dag. Mormödrar får skämma bort.
Till en början fick de vara för sig själva i hönshuset och resten av flocken sova på pinnar ute i hönsgården.
Alla har vetat att det försiggått något särskilt därinne och försökt tränga sig in så fort de fått chansen.
När jag öppnade luckan in för första gången stolpade tuppen Bert in först av alla. Den minen! Han kikade lite försiktigt på ungarna, sedan ställde han sig helt still, som en stenstod, ett par decimeter från modern och ungarna.
Han höjde blicken mot skyn, lade sin vackra tuppskalle lite på sned och såg ut att tänka: "Så blev jag då far till slut. Jag ska lära dem allt jag kan. Låt världen veta att jag har blivit med ättlingar!"
Nu är han ju inte alls far (jag fick befruktade ägg av grannen Vanessa). Bert är mer mån om att timtal i sträck putsa sin fjäderdräkt än att föra sina gener vidare, men vem vill sänka humöret på en tupp som är stolt som en tupp?
Möss-Berta visar de små hur man krafsar efter småkryp, putsar sina fjädrar och gömmer sig när tuppen varnar för fara. Allt frid och fröjd. Trodde jag. Men icke.
Tror ni inte att Butter-Berta, också en silkeshöna med rolig pälshatt på skallen och fjädrar på fötterna, nu blivit inspirerad och stoiskt ligger i ett av redena dag som natt. Men jag vill inte ha fler kycklingar nu.
Varje dag lyfter jag milt ut henne och tar äggen. Det är ett högriskprojekt. Höns är dramaqueens av guds nåde och ni skulle höra hur hon låter under och efter denna procedur.
Hon är så kränkt som bara en höna kan vara. Kacklar högt och gällt. Utsatt för det grövsta av övergrepp. Förnedrad. Osynliggjord. Vanärad. Stigmatiserad. I början utan att ens ha några ägg under sig.
Hon själv lägger inga ägg under ruvandet. Men de övriga hönsen har upptäckt att hon är liggsjuk och tränger sig in där, lägger sig på eller bredvid henne, och lägger sina ägg.
I hönsvärlden har man inga problem med surrogatmödraskap, men nu behöver mormor vila.