Är gubben din lite seg? Sämre prestanda? Lite långsam och trög?
Då kanske han behöver startas om, precis som min.
Gubben har haft förmaksflimmer sedan något år och käkat medicin för det. I våras blev det värre och hjärtat slog fort mest hela tiden.
En dag svimmade han helt plötsligt och jag ringde 112. Men han kvicknade snabbt till igen.
Inga problem. Gubben är själv läkare och för honom är det lika naturligt att söka vård när något är tjall med kroppen som att ringa verkstán när bilen krånglar.
Jag var inte lika lugn. När han förklarade att han skulle genomgå en elkonvertering fick jag scener från filmen Gökboet i mitt inre.
Att sövas ned och låta hjärtat få en elektrisk stöt för att ändra dess rytm, så att det slår som vanligt igen.
Nä, det lät verkligen inget vidare.
Jag tyckte att jag kunde följa med till sjukhuset, men det var bara larvigt enligt Gubben. Vad skulle jag där att göra?
Så jag satt på jobbet och väntade nervöst på att han skulle höra av sig efteråt så att jag kunde hämta honom.
Den omstartade Gubben som mötte mig utanför sjukhusentrén vid lunchtid var en annan än den jag lämnat av på morgonen.
Förnöjsam på ett sätt jag inte sett på ett tag. Full av ork att promenera dit han vill. Men framför allt med ett efterlängtat lugn i bröstet och ett hjärta som slår i normal takt.
Kanske håller det inte i sig och en ablation får göras. Då bränner man nervtrådar vid hjärtat. Gubben är tämligen obrydd även inför detta ingrepp.
Och det är klart. Alternativet att inte göra något är ju inte så lockande. Då gör man snart inget alls.
På Universitetssjukhuset i Linköping görs 500–600 elkonverteringar per år.
Tänk att ha som "vardag" att starta om människors hjärtan. Vilket team de är!
Gubben var så i gasen över det lugna och professionella bemötandet att han for dit med en tårta efteråt.
Jag minns när min prematurbebis skulle operera hjärtat, blott några veckor gammal.
Det var 1997. Han vägde ett kilo. Tanken på att sätta en skalpell i den där lilla fågelungskroppen var absurd.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Då sa en läkare så här till mig:
"Hjärtat är livsviktigt eftersom det pumpar blod och förser kroppen med syre. Men om vi jämför hjärtat med kemifabriker som njurar, lever och bukspottskörtel är det ett ganska okomplicerat organ. Lätt att begripa sig på. En muskel – hygglig att operera i. Tänk så, Carina."
Så nu tänker jag så.