Svensken använder 15 kilo toalettpapper per person och år. Jag uppskattningsvis 17 kilo.

Allt är Rolfs fel. Tuffa, snusande Roffe var skolans drömkille, men han hade bara ögon för Yvonne. 

För att få honom att åtminstone veta att jag existerade började jag snusa i mellanstadiet. Det låter hemskt, men i början på 70-talet var det inte ovanligt att så unga tjejer rökte och killar snusade.

Påssnus fanns inte. Susanne och jag kramade små prillor av lössnus, alltid med en fickspegel till hands så att inga snusrester mellan tänderna skulle kunna avslöja oss. 

Åren gick, prillorna blev större. I sjuan kom vår klassföreståndare på oss och ringde hem. Uppbragt sa hon till min mamma: "Om det hade varit någon annan, men en liten familjeflicka som Carina!"

Mamma undrade vad som utmärkte en "familjeflicka" och om fröken ringde alla föräldrar i klassen vars flickor rökte och pojkar snusade, eller om det var det faktum att jag var en snusande flicka som föranledde upprördheten. 

Efteråt fick jag mina fiskar varma.

Bara för att snus inte resulterar i lungcancer tror många fortfarande att det är näst intill ofarligt, men för blodtrycket, tänderna, cancer i munnen och kärlens sammandragning är det förkastligt.

Så därför slutade jag. Och började igen när jag fick för mig att det nog skulle gå bra att ta en enda prilla. Det gjorde det inte. Jag började och efter en tid slutade jag igen. Och började, men nu fick jag bara snusa andras snus, inte köpa eget.

Jag slutade igen, och började. Nu fick jag bara snusa i bilen vilket fick till följd att jag allt som oftast planlöst körde omkring i den.

För fyra år sedan slutade jag med riktigt snus. Därefter har jag av rädsla för att trilla dit igen kört med nikotin- och tobaksfritt snus. Det kan låta bra, men de flesta innehåller någon sörja som pirrar under läppen och därför fräter på tandköttet.

Nyss lade jag av med det också. En inbiten snusare är dock för evigt snusare, om än en nikotinfri sådan, och behovet av den där nappen under läppen verkar aldrig gå över.

Nu snusar jag toapapper. Tre fjärdedels ark är lagom. Av miljöskäl använder jag returfiberpapper . . . Jag formar en liten limpa och stoppar in under läppen när ingen ser. 

Som ni förstår är detta inte en syssla man utför med högburet huvud i offentlighetens ljus. 

PS. Nu går jag på semester. Med dassrullen tätt intill. Trevlig sommar, kära läsare!