På sex sekunder rycks vi iväg från stillastående till 200 km/h. Det känns som en explosion, huvudet slungas mot nackstödet och några sekunder senare passerar vi 300. Renault Espace är från början en fransk familjefraktare, men Williams Renault lät gjuta ett skal i kolfiber med drag av den kända bussen och i mitten placerades en Formel 1-motor. Skillnaden mot de vi brukar se i racingsammanhang är att den här har två stolar. En för den fyrfaldige F1-världsmästaren Alain Prost och den andra för - mig!
Bakom framstolarna arbetar en V10:a på 800 hästkrafter och i grunden är det samma maskin som gjorde Prost till världsmästare. Vardagsbilar ger sig oftast vid runt 9000 varv men just där börjar vår formelracers varvräknare för att sedan fortsätta upp till 14 000. Första kurvan på Paul Ricardbanan strax utanför Marseille kommer emot oss fort. Alain bromsar minimalt, väljer rätt spår och accelererar ut ur kurvan overkligt snabbt. Jag sitter som fastklistrad mot ryggstödet när F1-mästaren växlar med paddlarna på ratten mot 300. G-krafterna märks tydligt och när kroppen väger det dubbla så börjar man fundera på att gå med i Viktväktarna.
Renaults tävlingsavdelning tog egentligen fram Espace F1 som en testrigg för ny teknik. Den kördes aldrig i tävlingssammanhang men några få utvalda motorjournalister lyckades få drömuppgiften att åka med och jag var den ende svensken. Idag står den unika racern på ett bilmuseum i Paris och Alain Prost har lämnat F1-banorna, men han glömmer inte sina framgångar här i Sverige på sjuttiotalet.
"Det är ett land jag skulle kunna bo i" kommer det spontant från Alain medan vi byter däck vid ett depåstopp. Han uppskattar naturen och ogillar storstäder med trängsel och avgaser. "Vad är din nyckel till framgång" undrar jag. Alain funderar ett ögonblick och svarar. "Man måste ha respekt för bilen man kör och för alla som mekar med den för att det ska fungera. Saknar man respekt blir man inte långvarig i den här branschen". Med fyra VM-titlar och så många år i toppen förstår man att den snabbe fransmannen lever som han lär.
Alain berättar även att lyx och glamour inte passar honom. "Kolleger med flotta bilar, pengar och tjejer brukar orka ett par år, sedan försvinner dom". Själv lever han ett stillsamt familjeliv i en liten schweizisk stad som hemadress och sonen har inlett en rallykarriär. Men trots att han lämnat Formel 1-cirkusen bakom sig så fortsätter den 57-årige fransosen att tävla. Samarbetet med Renault Sport Technologies har han utvecklat genom att tävla i isracing med en - Dacia Duster.
En del ruskade på huvudet och undrade hur en flerfaldig världsmästare kunde byta racing i världsklass mot ett mästerskap på hal is. "Min F1-karriär betydde mycket, det vore fel att påstå något annat. Men för mig är det lika viktigt att göra det bästa i alla sammanhang, även i lågbudgettävlingar med vässade standardbilar". En kommentar som säger det mesta om ödmjuke Alain Prost och hans storhet vid ratten.
Fartens tjusning
När snön äntligen smält är det lätt att bli vårrusig bakom ratten och kanske kliar det i högerfoten. Hela vintern har vi kört med ägg under gaspedalen för att inte hamna i första bäste dike och nu börjar vi återigen trycka plattan i mattan. Med en traditionell familjebil nås 100 km/h efter tio sekunder medan en sportkärra halverar tiden. Tycker man ändå att det är långsamt så får man ta steget till en formelracer. Det gjorde jag!
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
