Det är bra att dela med sig av såväl svårigheter som pinsamheter. Ofta visar det sig att man är långt ifrån ensam. Förra veckan berättade jag om alla mina fåniga kroppsliga egenheter. Jag bad om era och här har vi ett gäng!

"Mina tics är inte så bra i coronatider. Jag måste dra in luft genom munnen, fast jag inte är snuvig, och sedan andas ut högt. Inte så lyckat på bussen eller på jobbet. Sambon påminner mig dagligen genom att blänga på mig."

"När jag tittar på tv sitter jag med armarna i kors. Oftast med högra handen under vänstra överarmen, men ibland tvärtom. Antagligen rör jag på fingrarna för efter ett tag så är det hål på skjortan just där jag har fingrarna."

"Jag klickar med pennor, medvetet som omedvetet, tills bordsgrannen kommer och bryter av den. Är lugn en kvart, sen är det igång igen. Livsglädje?"

"Jag sätter i två papiljotter i min lugg för att få ordning på den. Det har hänt att jag gått till biblioteket med dessa kvar. Inte så roligt."

"Min man vickar alltid med fötterna. För några år sedan började hans fotstöd på fåtöljen knarra varje gång han rörde fötterna, det vill säga hela tiden. Sonen på besök undrade försynt om han inte kunde ha dem stilla varpå mannen kontrade ”vadå, jag gör väl inget”. Tics kan vara extra besvärliga, när man inte ens vet om dem själv. Efter en vecka anlände en present till ”farsan” i form av en ny fåtölj från sonen."  

"En gång åkte jag till mitt jobb på US med två lila hårrullar vid mina virvlar bak på huvudet. Jag gick igenom hela US med dem. Gissa om det var pinsamt när jag kom till omklädningsrummet och kollegerna undrade om jag verkligen skulle ha dem där."

"Jag har en gubbe som rör fötterna HELA tiden. Såväl i vaket som i sovande tillstånd.

"Jag vill försvara din Gubbe. Jag har också ett kli mellan halsen, svaljet och innerörat. Jag måste rossla till ordentligt om det ska göra nån nytta. Att gubben din, eller jag, avsiktligt skulle mena "slutdiskuterat” eller ”nu vill jag inte höra mer” det tror jag verkligen inte på. Det jag i och för sig kommer att tänka på, som skulle stärka din tes, är ett klipp ur Nilecity, ”Näst sista mohikanen”. Där har du ett harkel, från Robert Gustavsson, som ger dina misstankar en gnutta substans."

(Tack du som skrivit ovanstående. Nu har jag lyssnat på mohikanen och inser att jag kunde ha det värre. Mycket värre.)