Jag hade inte förutsett lavinen av mejl efter krönikan om att jag inte är rädd för att dö, men livrädd för att bli gammal.
Livrädd för att lämnas ensam i en lägenhet, med stressad hemtjänstpersonal som kommer på blixtbesök.
Men lika livrädd för att hamna på ett demensboende om jag själv är skapligt klar i knoppen.
Många med mig efterlyser de gamla ålderdomshemmen. Men de lyser med sin frånvaro så länge andra bestämmer att egna hemmet är "värdigast".
Hemtjänst påstås vara billigare för kommunerna än små ålderdomshem, vilket är obegripligt för mig.
Det verkar ju helt osannolikt att mobila team, som tillbringar stora delar av sin arbetstid på väg mellan olika bostäder, skulle vara billigare än att ha flera gamla samlade under ett tak. Då skulle de anställda bara behöva transportera sig till och från jobbet. För att inte tala om miljövinsten.
Av de 71 mejl jag fick hade 67 mycket negativa erfarenheter av äldrevården och efter att ha publicerat några av reaktionerna i ännu en krönika blev en del läsare arga, ledsna och oroliga.
"Du skrämmer upp gamla som redan är oroliga". "Hur tror du det känns att behöva läsa om hur illa det kan se ut?"
Men hörrni, det är ju att skjuta budbäraren!
Vanvården av gamla måste upp på bordet.
Fyra mejl var från anhöriga som hade positiva erfarenheter av äldreboendena Brushanen och Attendo Översten i Linköping, Kanalgården i Berg, Vifolka i Mantorp och Strömsborg i Motala.
Säkert finns många fler.
Poängen är att INGEN gammal ska behöva ha ångest över att tvingas vara ensam, bli orolig över att hela tiden möta nya ansikten eller tvingas ligga i sin avföring timme efter timme!
Vad ska till för att höja statusen på att arbeta med gamla? Ja, förutom högre lön, mer personal och vettiga scheman, som vi skrikigt oss blå om i decennier.
Många kommuner delar årligen ut stipendier till kulturaktörer.
Kan detsamma göras inom äldrevården?
Varje år röstar man fram ett vårdteam, Årets Äldreänglar, som med pompa och ståt hyllas, omskrivs och premieras.
Sådana änglar som redan finns, men frågan är hur länge.
Äldreänglar som gör det lilla extra, som är eldsjälar, som ser och som försöker förstå den gamlas behov och önskningar.
Som håller en hand och stryker en kind.
Som ser det som en ynnest att få vara en del av en människas sista livskapitel.
Eller är jag bara naiv?
Nytt avsnitt
I podden Glennings gliringar, avsnitt 8: Så ska du bete dig som nyanländ.