Freie fahrt för folket

Världens vackraste vägskylt finns inte längre i Sverige. Den är sällsynt som en vårlärka och vi måste åka till Tyskland för att få uppleva den. Skylten i sig är inget konstverk. Den är rund, målad i vitt och kommunalgrått. Det är nämligen betydelsen som gör den så speciell. En liknande variant var vanlig hos oss in på 70-talet och eftersom skylten var gul med ett svart diagonalt band fick den smeknamnet "kinesen med sorgband". Betydelsen var dock densamma som för skylten i Tyskland: fri fart!

Foto:

Krönika2013-08-16 04:05
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.


Skylten överlåter alltså till dig bakom ratten att avgöra vilken hastighet du vill köra i. Det är inte längre politiker eller polis som avgör vilken fart som är den lämpliga för stunden, utan ansvaret vilar på dig. Första tanken är att nu gäller "gasen i botten", men du upptäcker snart att man faktiskt anpassar farten och ibland kör saktare än våra svenska hastighetsgränser.

Fri som i frihetÄven om skylten inte är ett konstnärligt mästerverk så är det den sista vägskylten som låter oss förare ta ansvaret. Plötsligt blir det så mycket roligare bakom ratten när polisbilen du kör om inte är ute för att jäklas med dig. Vi kör mot tyska huvudstaden Berlin på vägar som tidigare låg i Östtyskland, DDR. Då var fartkontrollerna lika vanliga som maskrosorna i vägkanten, det gällde nämligen att få in västvaluta till en diktatur på fall. Det här området av Tyskland ses ofta som en belastning för den förmögna delen i väst och det märks att öst släpar efter. Vägnätet är fortfarande illa skött och man lappar och lagar medan det i väst byggs helt nytt. Fortfarande syns välskötta exemplar av Trabant, forna Östtysklands stolthet. Pytteliten, med en 27 hästars tvåtaktare, var den vanligaste bilen under många år och blåröken låg som Lützendimma över gator och torg.

Minnenas arkivTrabant gick inte att köpas över disk utan spekulanterna tvingades köa och vänta upp till tio år för att bli ägare. Den enkla konstruktionen gjorde den lätt att hålla vid liv och karossen av pressad bomull kunde inte rosta. Trabant har blivit något av en internationell symbol och fått ett eget museum vid namn Trabi World i Berlin. Naturligtvis går det här att hyra en Trabant och på museets tak tronar en prototyp av en förlängd limousine. Men den kom inte längre då de 27 hästarna inte orkade dra hela lasset. Precis som regimen i öst passar den bäst i minnenas arkiv och övergivna Trabanter som så sakteliga återgår till naturen blir en allt vanligare syn längs Bundesstraße i forna öst, medan vägarna erövras av moderna folkvagnar med dieselmotorer som inte avger någon rök alls. Även om mycket förändrats på några år så är en sak sig lik: världens vackraste skylt. Den med "freie fahrt!"

Läs mer om