"Jag bröt ihop på ett videomöte"

Blir vi rädda för flocken (arbetskamraterna) om vi är ifrån den för länge? Jag har fått många mejl efter krönikan om hemarbete. Här är några av reflektionerna.

En del stortrivs, andra avskyr hemarbete. Nedan en del av alla kommentarer på Carinas Glennings krönika förra veckan "Det värsta var inte att tappa håret".

En del stortrivs, andra avskyr hemarbete. Nedan en del av alla kommentarer på Carinas Glennings krönika förra veckan "Det värsta var inte att tappa håret".

Foto: Julia Djerf

Krönika2021-08-18 20:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

"Jag har arbetat hemma sedan mars 2020. Långpromenad med en jobbarkompis varje morgon har räddat mina vardagar. Snacka skit, lite jobb och få frisk luft. Dessutom slipper jag de jobbiga lite äldre gubbarna på jobbet som tror att tjejer i alla åldrar skall serva dem med information i tid och otid. Som skriker ut frågor över kontorslandskap utan att ta hänsyn till någon. Så det har mestadels varit skönt att jobba hemma. (Kicki)

"Jag tror inte hemarbete är bra på lång sikt. Det förstärker ett samhälle där alla tänker mer och mer på sig själva och vad som gynnar dem bäst. Vem ansvarar för arbetsmiljön och vem ser om någon mår dåligt på riktigt? Det kanske är lättare att hålla upp en fasad under digitala möten? Hade jag varit arbetsgivare hade jag velat ha min personal på plats alla dagar i veckan. Dels för att se att de gör sitt jobb och för att skapa samhörighet. Vissa kan ha jobbet som enda ljusglimt i tillvaron, dystert men kanske vanligare än man tror." (Magnus)

"Jag och sambon har arbetat stora delar hemma. Mitt arbete kräver viss fysisk närvaro på arbetsplatsen, men inte sambons. För mig är sambon en komplett person med yrkesliv och privatliv, två delar som bildar en helhet. Nu har stora delar av huset förvandlats till kontor och sambons ”yrkesperson” har gått upp i rök. Jag har fått en halv sambo och jag saknar den felande halvan. Digitala möten funkar hyfsat väl, men kroppsspråk och ögonkontakt i det fysiska rummet är gravt underskattat. Fördelar är att en hel del tjänsteresor går att undvara. En eloge till alla inom vården, polis, räddningstjänsten, transporter, affärer och andra serviceyrken som hållit samhällets infrastruktur igång utan att ens kunna tänka ordet hemarbete." (Micke)

"Hemmajobb i pyjamas i all ära, men ensamheten tar knäcken på mig! Att kunna stiga upp lite långsammare, äta frukost utan jäkt, ta på mig sköna kläder och sakta se dagen vakna i mitt hemmakontor, trodde jag skulle vara drömmen! Ända till dess att det blev verkligheten i 1 år och nu 4 månader. Jag har till och med haft samtal med företagshälsovården eftersom jag bröt ihop vid ett videomöte Jag behöver människor omkring mig som kan stimulera och ge mig motivation i arbetet. Lustigt också hur vi människor är flockdjur, men när vi är borta från flocken en längre tid känns den främmande och skrämmande. Jag hade ingen aning om att jag skulle påverkas så här. Känner mig smått galen efter all tid hemma." (Mia)

"Fysiska möten är mer humana och bättre på alla vis. Samhällen bygger på samförstånd och samarbeten i mötet med andra. En platt digital bild säger inte lika mycket som det personliga mötet med en annan människa, där minspel och gester är en del av samtalets möte." (Greger)

"Allt det som under en normal arbetsdag på jobbet avhandlas i korridoren, vid skrivaren, över en kopp kaffe etc uteblir. Arbetet blir också lite kontextlöst ibland. Jag har noterat att det blivit svårare att i minnet leta sig fram till när och hur vi diskuterade en viss fråga. De digitala mötena på skärmen flyter ihop till en grumlig massa i minnet. (Charlotta)

"Jag ser på min son som går i gymnasiet hur det här senaste dryga året har påverkat honom såväl fysiskt som psykiskt. Och skolresultaten, när det sällan finns lärare till hands, ska vi inte ens tala om. Snacka om att arbete och fritid flyter ihop när han vaknar två minuter innan lektionen börjar och sen sitter i sängen, iklädd pyjamas, resten av skoldagen. Det här med att tvätta sig, klä på sig och borsta tänder har blivit nåt han gör kanske ett par gånger i veckan om han måste ut. Jag tror precis som du att vi alla behöver andra människor omkring oss för att leva ett riktigt liv." (Anna)

"Jag har verkligen tyckt om hemarbetet. Alla sa att jag skulle klättra på väggarna eftersom jag är så social. Men jag längtar inte alls tillbaka. Nackdelen är att jag jobbar så mycket mer, har färre och kortare raster. När det gäller social samvaro har den ökat för mig. Vi har haft fasta digitala fikatider. Vanligtvis träffar jag mina kollegor på måndagar och sen reser vi resten av veckan. Fantastiskt också att äktenskapet har visat sig vara mer än hållbart, trots att båda arbetat hemifrån. En fördel är säkert att vi kunnat inreda två arbetsrum med höj- och sänkbara skrivbord, flera skärmar, bra uppkoppling och puckar istället för hörlurar." (Eva)