Det finns två sorters ånger:
Dels den ånger vi känner här och nu – den vi kan påverka.
Dels den ånger vi inte längre kan påverka, som handlar om val vi gjorde långt tidigare i livet.
Den senare typen av ånger kan leda till ett evighetslångt ältande.
Jag ägnar mig sällan åt ånger. Det ser Gubben, shrinken, till som fräser "vad tjänar det där ältandet till?"
Och om jag oroar mig för något får jag ofta höra "Lägg av! Man ska inte skotta den snö som inte fallit".
Men om jag nu ändå för en liten stund ska ångra några saker så blir det:
• Golvvärmen. Finns på tre platser i huset. Hade jag förstått hur orimligt mycket el de drar hade jag aldrig låtit installera det.
• Stereon. Hade jag anat hur ofta det skulle strula med trådlös musik hade jag aldrig hivat iväg min kära stereoanläggning som funkade helt friktionsfritt i över 20 år och förmodligen hade gjort det än. Inte heller gjort mig av med alla mina LP-skivor.
• Spisen. Min 70-talsspis var kanske ful, men den gräddade jämnt och krävde inte rakbladsverktyg och specialvätskor för att bli ren.
• Kassettband. Nej, inte att spela kanske, men jag ångrar att jag inte spelade in min mormor. Hon dog när jag var tio år och var min hjälte. Jag hade så gärna velat höra hennes röst då och då.
• Avslut. Jag ångrar att jag lät en av mina mest älskade katter, Astor, leva lite för länge. Jag hann inte låta honom få avsluta sitt liv hos en privat veterinär, utan det blev på en stor stressig veterinärmottagning, med skällande hundar. Det blev inget bra slut. Inte alls.
• Dumheter. Jag ångrar en del dumheter jag hasplat ur mig under livet. Men så vitt jag vet har jag bett om ursäkt för de värsta.
• Jobb. Slutligen kan jag lite grann ångra att jag bara provat på ett enda yrke. Och vid 61 känns det kört.
Ni hör, inget superdramatiskt precis.
Psykiatrikern Simon Kyaga sade i ett tv-program att det människor oftast ångrar i sina liv är valet av utbildning.
Ångra är en sak– älta en annan.
Hans tips till dig som har lätt att låta ånger övergå i ältande är: "Om du fastnar i ältande, titta på klockan. Fortsätt i två minuter, fråga dig sedan om du har kommit närmare en lösning eller mår bättre. Om svaret är nej är det dags att sluta."
Eller som Sinnesrobönen lyder:
"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan – och förstånd att inse skillnaden."
Podden
Glennings gliringar, avsnitt 15: Därför avskyr jag orkidéer.