När Gubben och jag träffades hade han fina kostymer, chinos, skjortor, kavajer och mängder av slipsar. Inget modelejon kanske, men alltid mån om att se korrekt, prydlig och elegant ut.
I hans garderob fanns inget som passade för ett liv med mig på landet. Inga mysbyxor, gummistövlar, regnställ, flanellskjortor eller slitstarka jobbarbyxor. Så jag fick börja med att klä ned honom.
Nu har arbetsbyxorna blivit hans andra skinn och han har dem jämt. De är slitna, fläckiga och försedda med diverse verktyg.
För att han snickrar? Nej. För att han målar? Nej. För att han trädgårdsarbetar? Nej. För att han klättrar på stegar? Nej.
– Varför går du alltid klädd i arbetsbyxor numera, älskling?
– För att det väcker respekt och ger tillträde till sammanhang där en slipsnisse inte har något att hämta.
– Men du snickrar ju inte.
– Förvisso, men jag SER UT som om jag gör det. Det blir ett helt annat mottagande i affärer, på återvinningen och bland grannarna. Här kommer en man som KAN saker. Som ser om sitt hus och har projekt på gång som kräver yrkesskicklighet.
– Men knee pads (knäskydd) är väl ändå lite överdrivet en dag som denna, när du har läst en biografi om Alfred Nobel, varit på Systemet, betalat räkningar och stekt pyttipanna.
– Jag har fyllt på vatten hos hönsen också.
Under åren har klädstilen förstärkts. Fler flanellskjortor och även ett par randiga flanellnattskjortor har åkt in i garderoben. Inte för att sova i, utan mer som mysplagg att strosa omkring i morgon och kväll. Få plagg är vintertid så behagliga och allt kan dingla fritt.
Dagtid går han numera alltid klädd på samma sätt. Snickarbyxor, flanellskjorta och väst. Vid jobbuppdrag blir det finskjorta, chinos, kavaj och den obligatoriska snaran runt halsen. (När till och med hundar slipper strypkoppel och får sele istället känns slips rent otidsenligt.
Stil- och personlighetsmässigt har min man blivit en blandning av Gubben Pettson (väst och hönscurlande), Emils pappa (flanellnattskjorta och kort stubin) och en snickrande handyman (arbetsbyxor och yrkeskunnig, om än inte på snickeri). På fötterna färgglada strumpor med kattungar eller ananasfrukter.
När han varje morgon i sin nattskjorta vandrar iväg på sin lilla catwalk mellan hönsgården och brevlådan blir jag varm i hjärtat.
Han har till och med namngett sin klädkod till henflanellstyle.
Med den karln behöver man då inte ha tråkigt.