Det går inte en dag då man inte ser stora uppslag i media om upplopp, kravaller och protester över hela världen. Allt ifrån sammandrabbningar med polis och militär där det råder total anarki till klimatprotester och fredligare motstånd. Den generella uppfattningen jag tar till mig är att världen har tappat tålamodet för en förändring som aldrig verkar komma. 

Nyligen såg jag Jokern på bio. En otroligt gripande skildring av vad som händer om man pushar en person till bristningsgränsen. Joaquin Phoenix version av den mentalt labila personen som många har kommit att älska ifrån tidigare filmer är enastående. Med den världsbild som blir presenterad i realtid kan man verkligen relatera till filmen. 

Det som jag tar med mig ifrån filmen är inte Jokerns vanföreställningar och situation som fått honom att nå en punkt där han inte har något att förlora, utan snarare hur omgivningen reagerar på hans beteende. I den dystopiska värld som karaktären Jokern växer fram i som är full av hat, våld och fattigdom så växer många andra individer också upp i samma förhållanden. Även i den riktiga världen utanför bioduken. 

I filmens värld ter det sig så logiskt att folksamlingar då protesterar utanför stadshuset mot politikers korruption, att de gör upplopp på gatorna och anfaller de privilegierade. Samtidigt när vi läser om exakt samma reaktioner på exakt samma förhållanden i vår omvärld blir vi oroliga och chockerade. Även när vi granskar historien ser vi tydliga mönster där människor i samhällen får nog och gör revolt mot sina härskare. Med varierande framgång. Världen, och vi människor som bor i den, är inte annorlunda nu i relation mot vad den har varit tidigare eller hur den framställs i Jokern. Det som är galet är att vi låter det upprepas gång på gång och inte lär oss av historien. 

Min oro ligger inte i att världen är galen utan snarare att den är precis som alltid. Det är det som skrämmer mig, för när tillräckligt många människor har fått nog. Det är då det händer obehagliga saker. Historien kan intyga det fler gånger än jag vågar tänka på. Kanske behöver världen mer galenskap, fler "galningar" som Greta Thunberg, Nelson Mandela med flera som tror att det går att förändra oss. Som tror på oss och möjligheten att förändra vår gemensamma framtid. 

Anton Juholt är en socialt engagerad Linköpingsbo som är en av medgrundarnatill FC Orten. Han nås på juholt.anton@gmail.com.