Räv bakom örat och tupp i halsen har man ju hört talas om. Men höna i ögat . . .
I lördags skulle jag smörja benen på några av mina hönor som fått kalkben. Det är kvalster som man får bukt med genom att gnida in en fet salva på ben och klor.
En av de drabbade är en smått hysterisk madame och lite svår att handskas med. Det ligger i rasen tror jag. Hon får mig alltid att tänka på filmen "Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott". När jag skulle plocka ned henne från pinnen kom hon flaxande rakt in i nyllet på mig. Det sved till över vänsterögat och efteråt fick jag en fläck i synfältet.
Det gjorde inte ont, men var väldigt irriterande, så jag ringde 1177. Det måste vara spännande att ta emot människors samtal dit. Jag menar, hur många märkliga olyckshändelser finns det inte.
– 1177, sjuksköterska Ingrid. Vad kan jag hjälpa dig med?
– Hej! Jag heter Carina Glenning, ringer från Linköping och har fått en höna i ögat.
I stället för "en höna i ögat" höll jag på att säga "jag har fått en österrikisk appenzeller i ögat", men i sista sekund kom jag på att appenzeller ju inte bara är en hönsras utan även en ostsort. Jag vet inte vad som låter mest trovärdigt, att ha fått en höna eller en ost i ögat.
Nåväl. Ingrid rekommenderade en fet salva från apoteket att smörja med (som inte hjälpte eftersom det var en glaskroppsavlossning jag fått. Låter läskigare än det är och var inte hönans fel).
När jag ändå var på apoteket passade jag på att ta ett antikroppstest för covid-19 och fick efter 15 minuter veta att jag har antikroppar, ännu tio månader efter att jag var sjuk. Hurra!
Helt säker på att jag haft covid-19 har jag inte varit, jag var ju mest trött och risig i magen den där veckan i början av mars. Då, när det sades att de självklara symtomen var feber och torrhosta. Eller huvudvärk och halsont. Inget av det hade jag, men rödvinet smakade aceton.
Fyra månader senare började jag tappa håret. Stora bollar av hår morgon och kväll. Innan det vände, efter åtta veckor, hade 75 procent av håret fallit av. Det var en oerhörd tröst när jag hittade Facebookgruppen "Håravfall efter Covid-19?" med andra som drabbats av oförklarligt och kraftigt håravfall där covid-19 synes vara den enda gemensamma nämnaren. Medlemsantalet närmar sig 400.
Kanske är det också förklaringen till varför granen och apelsinerna med nejlikor var nästan helt doftlösa den här julen.
2020, ett sådant oerhört märkligt år.