Ja men, god jul då för jösse namn!

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att svenska folket påbörjar julfirandet med omedelbar verkan och Tegnell får tomteluva på presskonferenserna.

Krönika2020-11-18 20:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nej, men de borde göra det. Det här skitåret behöver all artificiell hjälp det kan få.

Framöver får vi bara samlas åtta åt gången och helst ännu färre. Helst bara umgås med dem i samma hushåll. Jag, Gubben, två katter och ett gäng skräniga hönor på julafton alltså.

I söndags fyllde jag år. 59. Kan inte påstå att munterheten över just den siffran stod så högt i tak. 59 är en märklig ålder med något extra oåterkalleligt över sig. Hade jag mött mitt 20-åriga jag hade den yngre betraktat mig som näst intill död.

Men vad vet 20-åringar om livet? Inte mycket. Försöker jag intala mig.

Inte blev dagen ystrare av att himlen vilade lika tungt över tillvaron som ett lager havregrynsgröt. Eller en fuktig yllefilt.

Men jag tog en promenad i blötan och försökte trösta mig med att november i alla fall är en väldigt vilsam och icke förpliktigande månad. Man behöver just ingenting alls mer än att hålla sig vid liv, hålla avstånd och sprita nävarna. 

Och viss melankoli kan ju vara lite skönt om man låter sig omsvepas av den. Accepterar den.

Försöker jag intala mig.

Men så tog jag och Gubben oss i örat och startade julen i söndags, med slingor, sött och salt.

Fram åkte pepparkakor och ädelost.

Fram åkte adventsstjärnor och stakar.

Fram åkte ljusslingor på både längden och tvären.

Gubben var med på noterna, programmerade ljustimers för brinnande livet och hängde upp hönshusets elektriska väggbelysning, ett loppisfynd i form av ett stort, rinnande adventsljus vars utförande i ärlighetens namn för tankarna till något helt annats än ljus i advent och som skulle platsa bättre på en bordell.

Vi piggade upp oss med snabbsaltad slanggurka också. Det kan ju låta i simplaste laget, men få saker slår den östgötska specialiteten och den köpta är ju orimligt dyr. Jag menar, salt, vatten och gurka . . . Så här gjorde vi:

1 slanggurka
5 dl vatten
1,5 msk salt
1 knippe dill
1–2 msk dillfrön

Koka upp 1 dl av vattnet tillsammans med saltet tills det löser sig. Slå på resten av vattnet, men koka inte upp.
Tvätta gurkan, dela i fyra delar och picka bitarna med en tandpetare så att saltet kommer in.
Lägg gurka och dill i en burk. Häll över saltlösningen, vänta två dygn, skiva upp och njut.

Testa pepparkaka, färskost och saltgurka. Inte dumt alls.

Och sätt igång med bullbak vetja, och låt saffransdoften fylla hemmet. Läget kan omöjligt bli värre.

God jul!