Blivande mammor erbjuds numera kurser i precis allting. Finns det risk att det sår frön av oro innan några problem ens dykt upp?
Vetenskap beskrivs ofta som sanningen. Det enda pålitliga rättesnöret.
Allt som inte går att vetenskapligt bevisa är nys.
Som känsla och intuition.
På morgnarna lyssnar jag på radions Vetenskapsnytt.
Och jag måste erkänna att jag allt oftare häpnar över vad det satsas pengar på för typ av forskning.
Se här ett axplock från den senaste tiden:
• Barn som ofta skolkar från skolgymnastiken är mer bekymrade över sina kroppar än barn som inte skolkar.
(Eh... ja. Är det någon som är förvånad över att tjocka Olle inte tycker det är lika roligt som fotbollsliraren Kalle att visa upp sin kropp och sitt dåliga flås?)
• Människor som ägnar tid åt kultur, såsom konserter och teater, lever längre.
(För att kulturen får dem att må bättre generellt, lanserades som teori. Ja, eller för att de är högutbildade, har mer pengar, lever sundare och har insikten/vetskapen/möjligheten att söka vård i tid).
• Småfåglar som stödmatas under vinterhalvåret lever längre.
(Ja, detsamma torde gälla människor som kan äta sig mätta till skillnad från dem som tvingas svälta. Frågan är om det finns några vetenskapliga bevis för det).
• Fågelsång är välgörande för oss.
(Nämen! Vem hade kunnat ana det?)
Nu är det vetenskaplig bevisas att vi mår bra av fågelsång. Phu!
Nu väntar vi bara på den vetenskapliga studien "Havens betydelse för sjöfarten". En vetenskaplig studie som bevisar att utan hav får sjöfarten problem.
Att något är "vetenskapligt bevisat" blir ofta oomtvistat. Förnuft att luta sig mot och hänvisa till, medan känsla används som skällsord. ("Så typiskt henne, hon är helt känslostyrd).
Varför? Att låta måendet påverka beteendet och vilka mål man strävar efter behöver inte vara dåligt.
För mycket känslor kan störa den logiska förmågan, men för lite kontakt med känslor kan orsaka irrationellt beteende.
Det borde ifrågasättas mer vad våra skattepengar går till för typ av forskning.
Just magkänslan lever farligt i vår tid. Experter talar ideligen om för oss hur vi ska uppträda på jobbet, bli lyckligare, få vänner, hitta en partner, ta hand om vår bebis, samsas med grannen ...
Vi erbjuds kurser i saker som människan hanterat sedan urminnes tider. (Med det inte sagt att det är fel med nya rön).
Tänk om detta gör att vi rent allmänt börjar tvivla på vår egen förmåga – och magkänsla – innan problemen ens dykt upp?
Går sunt förnuft ut där vetenskapliga bevis går in?
Alltså, ju mer vi matas med fullständigt självklara vetenskapliga "bevis" desto mer minskar vår magkänsla och vårt bondförnuft.
Ibland känns det så.
Se där ett intressant ämne för en vetenskaplig studie.
Podden
Glennings gliringar: Värna våra arma män!