Jag Àr sju Är och sÀtter mig i bilens baksÀte. Det gula radhuset försvinner ur backspegeln och familjen lÀmnar staden. Vi Àr pÄ vÀg mot mormor och morfars gÄrd pÄ landet i Hycklinge. Vi ska fira jul i det stora vita huset med gröna knutar som fyllts av slÀktingar. Min familj ska sova i den lilla röda tomtestugan bredvid. Nu Àr den tÀckt av snö.
Mormor och morfar Àr mjölkbönder och jag brukar följa med ut i ladugÄrden. Iakttar de stora högljudda korna med skrÀckblandad förtjusning. Undrar hur det skapas mjölk i kroppen med flera magar. Hur kan de ha det? Det rÀcker vÀl med en. Det luktar konstigt i ladugÄrden. SÄ hÀr luktar det inte hemma hos oss. Det nÀrmaste Àr vÀl nÀr pappa varit pÄ toaletten.
Julafton Àr Ärets lÀngsta dag, för klockan tickar lÄngsammare. PÄ gÄrden i Hycklinge fÄr man inte öppna paketen direkt efter Kalle Anka. Vi vÀntar tills mormor och morfar kommer tillbaka frÄn ladugÄrden och det kÀnns som att de stannar i flera timmar. Jag vill ha mina paket nu (tÀnker en ung jag och framstÄr som bortskÀmda Dudley frÄn Harry Potter).
Till slut öppnar vi paketen och plötslig önskar jag att dagen var lÀngre. Nu Àr det slut pÄ vÀntan och dags för lek. Men efter tomtegröten blir ögonlocken tunga och den röda stugans element har varit pÄ hela dagen. NÀr ljusen slÀcks somnar vi.
15 Är senare sÀtter jag mig inte i bilens baksÀte. Mormor och morfar, som inte Àr mjölkbönder lÀngre, kommer inte fÄ besök av slÀkten. I pandemin sÄ Àr det tur att vi kan hÄlla kontakten pÄ avstÄnd. Men nÀsta jul ska bli som vanligt. DÄ blir jag sju Är igen.