Helvita skivor är varning-varning, men här är de ljust rosa.
Dumpstring kommer från engelskans dumpster diving och handlar om att ta hand om saker som kastats.
En svensk översättning kan vara sopdykning. Man dyker ner i stora mataffärers containrar och plockar mat som i många fall inte ens passerat bäst-för-datum.
Det finns något hedervärt i det, men är likväl olagligt.
I helgen gjorde jag och Gubben dumpstringsdebut.
Jag blir som besatt under svampsäsongen. Varje minut jag inte tillbringar bökande som ett vildsvin i någon skog är förspilld tid. Jag älskar svamp, i alla dess former.
Först hittade vi ett hav av svart trumpetsvamp.
Uppfylld av att ha lagt ned detta jättebyte trumpetisar ådrog jag mig att jag sett stora, vita svampar i en grannträdgård.
Det är ett mysigt pensionärspars sommarställe. Trots att mamma alltid sagt att jag aldrig någonsin, under några omständigheter, får plocka vita svampar norpade jag en av de minsta, delade svampen, tog en bild och konsulterade Correns svampexpert Magnus Källberg.
Visst: prima champinjon.
Inte vit flugsvamp.
Fångsten efter dumpstring i grannens kompost.
Jag ringde upp pensionärsparet och berättade att de hade en trevlig överraskning nästa gång de kom till sitt torp: en gräsmatta full av finfina svampar.
"Nej, vi var där och rensade bort dem idag."
"Va? Har ni slängt dem?"
"Ja, men du får väldigt gärna ta dem. Gör det! De ligger i komposten."
Sagt och gjort. I skymningen tassade jag och Gubben till deras tomt, smög längs staketet som om vi var två 10-åringar på väg att palla äpplen.
Jag menar, hur bra ser det ut när två 60-plussare går in med en svampkorg på en grannes tomt och börjar krypa omkring på alla fyra i deras kompost?
Champinjoner, smör, vitlök, salt, peppar och persilja är svårslaget.
Det var nu inte så äckligt som det kanske låter. Ingen kladdig, sluten varmkompost full av mördarsniglar och annat slemmigt, utan mer av en öppen – men väldigt brant – sluttning. Här och där låg sammantaget ett 30-tal stora champinjoner.
Pensionärsdumpstring ute i naturen.
Jag stekte dem med vitlök, smör, salt, peppar och persilja. Så enkelt och så överjordiskt gott.
Det finns en enkel regel om vita svampar: Ät aldrig vita svampar med helt vita skivor. Vit flugsvamp har det, men champinjoner har det aldrig. Däremot kan de unga champinjonerna ha ljust rosa eller ljust beige skivor. En annan skillnad är att champinjoner aldrig står i en strumpa, slida eller volva.
Om det är vit flugsvamp du råkar sätta i dig kan det vara det sista du gör. Den är dödligt giftig. Akta dig för vita svampar!
Oj, nu lät jag visst som mamma.