Riktigt ljusstarka kometer är en sällsynthet. Och då menar jag kometer i den klass som förr i tiden kunde skrämma folket och få krigarkungar att ändra sina planer. Den senaste synliga från svensk horisont var Hale-Bopp 1997, numera endast ihågkommen genom namnet på ett mobilabonnemang.
Nu i julmånaden har vi faktiskt besök av en komet som med tur kan bli synlig för blotta ögat, vi kan kalla det ett gränsfall. Men förvänta dig inget fantastiskt svansförsett spektakel. Det hela rör sig om kometen Wirtanen, en liten rackare bara en kilometer stor (Hale-Bopp uppskattades vara mellan fyra och åtta mil i diameter). Namnet till trots så upptäcktes den av en amerikan 1948.
Kometen Wirtanen, en kall kropp av is, stoft och sten, rör sig i en avlång bana runt solen på drygt fem år. Oftast är den inte alls ljus. Att den är det nu beror på att den kommit relativt nära jorden. Den 16 december är den närmast, "bara" 30 månavstånd från oss. Samtidigt är den också som närmast solen i sin bana. Det gör att den har värmts upp och bildat ett enormt hölje av gaser runtom sig, astronomerna kallar det koma.
Om Wirtanen nu är liten så tar den revansch på det genom att vara hyperaktiv och kasta ut ovanligt mycket gas och stoft i koman. Kometen har också en svans som solvinden blåser ut, men den är svår att se i Wirtanens fall. Så om du lyckas söka upp kometen på himlen liknar den mest en diffus maskrosboll i samma storlek som fullmånen.
För att lyckas se kometen med blotta ögat måste du bege dig ut utanför stadens störande ljus, som annars får den att helt försvinna. Har du en liten kikare till hjälp är den mycket lättare att upptäcka. Även månens sken stör, så passa på när den inte är framme.
Dagarna kring lucia kan det också vara lönt att spana efter stjärnfall. Det är då meteorskuren Geminiderna når sin topp. Jorden möter små stoftkorn som stenkometen Phaeton tappat under sina många varv runt solen. Stoftkornen, som kommer med en hastighet på 35 kilometer per sekund, förintas sekundsnabbt i ett utdraget ljussken. Stjärnfallen kan synas var som helst på himlen men har sin utstrålningspunkt i stjärnbilden Tvillingarna (Gemini på latin). Om det blir molnigt finns en ny chans efter nyår: natten mellan den 3 och 4 januari har meteorskuren Kvadrantiderna maximum.
Planeten Mars var mycket ljus i somras. Nu har den bleknat men syns fortfarande på kvällarna i söder. Månen är nära Mars den 14–15 december och 12–13 januari. På morgonen riktigt strålar den ljusa Venus i sydost. Månskäran är nära Venus den 1–2 januari. Längre nedåt vänster räknat från Venus syns också den svårfångade Merkurius fram till jul. Därefter kommer istället Jupiter fram på samma plats lågt i gryningsljuset. Det är aldrig en lugn stund på himlavalvet.