Rovdjurspsykos de lux

Rovdjursdebatten den senaste tiden har slagit sig pÄ Gubbens och min hjÀrna. Bokstavligt.

Det stÄr vÀl inte pÄ förrÀn vi har en livs levande brunbjörn pÄ verandan dÀr hemma.

Det stÄr vÀl inte pÄ förrÀn vi har en livs levande brunbjörn pÄ verandan dÀr hemma.

Foto: Mostphotos

Krönika2023-05-31 16:59
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Bakgrund: I trakten vi bor skÄdas emellanÄt bÄde varg och lo.

Scen 1: Vi satt nyligen i godan ro och spelade kort vid köksbordet nÀr jag (med utsikt mot hönsgÄrden) plötsligt fick se ett brunt djur komma rusande frÄn skogen, klÀttra över vedhögen och ta sikte pÄ hönsen.

"En jÀrv, spring Gubbe!" vrÄlade jag varpÄ alla i sÀllskapet förskrÀckt tittade ut och tappade sina kort.

Att springa sjĂ€lv hade varit en god idĂ©, men jag skyller min handlingsförlamning pĂ„ att jag blev sĂ„ paralyserad av oro att jag inte kunde röra mig, Ă€n mindre i stundens hetta minnas att jĂ€rv huvudsakligen rör sig i den svenska fjĂ€llkedjan och inte har skĂ„dats söder om Dalarna. 

Det var en mÄrd.

Scen 2: Grannarna Tobbe och Vanessa hjÀlpte oss för ett par Är sedan att anlÀgga en rund rabatt med mycket sten och hjortsÀkra vÀxter som skulle ge blomning frÄn tidig vÄr till sen höst.

Första vackra rabatten pĂ„ en vildvuxen naturtomt, 10 kvadratmeter, och sĂ„ fin att jag fick en tĂ„r i ögat. 

Fick.

För sedan barkade hjortarna under höst, vinter och tidig vĂ„r av det fina syrentrĂ€det och tuggade i sig astilbe, funkia, dagliljor och allium. 

SĂ„ i Ă„r planterade Gubben pĂ„ mĂ„fĂ„ lite nya vĂ€xter och vi stĂ€ngslade in hela rasket med ett 1,5 meter högt nĂ€t, sĂ„ att rabatten var skyddad men vi Ă€ndĂ„ kunde njuta av den. 

undefined
Den beryktade rovdjursrabatten.

Scen 3: Red alert. Gubben hittar stora "tassavtryck" i tÀckbarken och en pion ligger slagen till marken!

"Ingen hjort, eftersom inget Àr uppÀtet, men det skulle kunna vara en varg som landat med tassen pÄ pionen."

"Vargar Àr inte sÄ benÀgna att hoppa högt, har jag lÀst", försökte jag.

"DĂ„ Ă„terstĂ„r lo", bestĂ€mde Gubben. 

Ah. Lo. Lite coolt Ă€ndĂ„. 
 

undefined
Det stÄr vÀl inte pÄ förrÀn vi har en livs levande brunbjörn pÄ verandan dÀr hemma.

Grannen, jÀgaren Mats, tillkallades för inspektion.

Med upphöjt lugn stÀllde han en högst relevant frÄga: "Vad tÀnker ni att vargens eller lodjurets drivkraft skulle vara nÀr den tog ett gigantiskt sprÄng in i er stenrabatt?"

"Den kanske jagade ett mindre bytesdjur som krupit in under nÀtet", försökte vi.

Med milt överseende avfĂ€rdade Mats oss och sa att möjligen – möjligen – hade en grĂ€vling rumlat runt I rabatten.

undefined
Ett ungdomsportrÀtt pÄ förövarna.

Även Vanessa kom förbi för att studera de jĂ€ttelika tassavtrycken i tĂ€ckbarken.

"Katt. Det Àr era katter som skitit i rabatten och sen krafsat över sin skit sÄ att det blivit hÄl hÀr och dÀr."

FrÄn jÀrv, varg och lo till -- bondkatt.

RidÄ.

Podden

Glennings gliringar, avsnitt 29: Kan man skjuta sina grannar? Finns pÄ Spotify, podtail.se eller nÄgon annan plattform för poddar.