Jag minns att jag tyckte det var vämjeligt.

De var ju drygt 30!

Minnet dyker upp när jag läser om Svt:s dejtingprogram Hotell Romantik, som både har hyllats och hånats. 

En krönikör skrev att hon "kvider av genans". En annan att programmet är "värdigt och varmt".

Medan dejtingprogram för yngre, som Paradise (Hotel) och Bachelor, består av unga, bildsköna och supertränade fotomodelltyper består Hotell Romantik av 28 kärlekskranka singlar – alla 65 år eller äldre.

De checkar in på ett schweiziskt alphotell i jakt på den rätte.

Jag hade bara sett trailern (och i ärlighetens namn rodnat lite varje gång) när jag hörde en sexolog intervjuas i Ekot om dejtingprogrammet.

Hon fick frågan om varför idén väcker anstöt hos vissa och menade att det beror på att vi är ovana. Vi är så matade med att sex och kärlek på tv ska skötas av unga, släta kroppar. Inte bedagade.

Men nu är det ju så att även folk över 60 söker kärlek, ömhet och faktiskt idkar sex. Ja, till och med människor över 70 och 80 gör det.

Möjligen inte med samma frekvens som när man var 25, men ändå.

Jag tror det handlar om tillvänjning. Nu har jag sett några avsnitt och jag gillar det. Mycket.

Mogna människor som söker mogna relationer. Som levt länge, varit med om mycket och därmed har ett rikt bagage. Som har fått en större självmedvetenhet och vet vad som är viktigt i en relation.

Jag märker att jag är svältfödd på tv med äldre deltagare. Paketeringen är värdig, deltagarna insiktfulla, ärliga och lekfulla. 

Jag tänkte likadant när jag såg Lorrygängets miniserie "Äntligen!".

Hur skönt det var med rynkiga ansikten och igenkännandets glädje över deras lätt fumliga mobilhandhavande.

Och om jag nu inte till fullo kan identifiera mig med precis alla pensionärer i Hotell Romantik, så undrar jag hur många 25-åringar som kan identifiera sig med modellmänniskorna i Bachelor.

Visst, ett visst mått av genans väcks, men hur rolig tv skulle det bli med par som bara sitter och har djupkonversationer i något soffhörn?

Relations-tv är kul och verkliga, vanliga människor slår all fiktion.

"Man blir lika kär i alla åldrar", säger en 70-plussare.

"Men det känns ännu mer nu än när man var ung. Pirret alltså", säger en annan.

Patetiskt och pinsamt? Nej, fint och hoppingivande.

Nytt poddavsnitt

Glennings gliringar, avsnitt 11: Lyckan i att få låna en 5-åring. Finns där poddar finns.