Min guldfärgade Passatkombi från 2007 börjar plötsligt låta som en dragracer. Häftigt, jublar sonen som gasar lite extra och den fyrcylindriga turbomotorn låter nästan lika maffigt som grannens Corvette. På verkstaden konstateras det att katalysatorn måste bytas. Om avgasläckan uppstått bara en vecka senare hade jag fått verkstadsräkning på minst 12 000 kronor. Nu går det istället på den generösa garantin i USA.
Jag stortrivs med min Volkswagen Passat - den är rymlig, snål och hopskruvad i Tyskland. Precision och kvalitet är något jag saknat i de USA-byggda folkvagnar jag provkört. För visst är det något fel när jag måste fylla upp till en liter olja var hundrade mil, även om Volkswagen påstår att det är normalt. Men gillar man sin bil tar man olägenheten med att alltid ha en oljeflaska i bagaget med jämnmod.
Senaste verkstadsbesöket och 14 000 mil på mätaren får mig att inse att det kanske börjar bli dags att byta ut trotjänaren. För mig är valet självklart - nästa bil ska vara en rymlig kombi. Men det är nu de verkliga problemen börjar. Jag kan tänka mig en ny Passatkombi, men modellen tas inte in i USA. Vad man kan erbjuda mig är en Jetta SportWagen som tillverkas i Mexico. Jag ska inte påstå att mexikaner inte kan skruva ihop bilar, men det är väl inte mitt förstaval när det gäller kvalitet.
Längre ner på gatan svänger jag in till Volvohandlaren. En V70 står högst på min önskelista ända tills jag får reda på att inte heller den modellen importeras. Efterfrågan är lika med noll och bättre begagnade har man inte i lager då man inte tar in kombimodeller i byte. Jag erbjuds istället en XC70, men i Floridas klimat med ständig sommar och enbart asfaltvägar är fyrhjulsdrift bara löjligt och drar mer bensin. När jag frågar om värdet på mitt inbyte ruskar han på huvudet och gör en grimas som om han sett något som katten släpat in. Sorry, vi tar inte kombimodeller i inbyte.
Men hur blev det så? Hur kan invånarna i bilens hemland vara så avigt inställda till den praktiska karosstyp som vi anser vara den främsta och är en självskriven bästsäljare hos oss? Jo, på nittiotalet fanns många amerikanska kombimodeller men de kom snabbt att få nedsättande smeknamn som "fotbollsmammans favobil" eftersom de rymde ett helt knattelag. Värdet sjönk som en gråsten och det blev till sist familjens olyckliga 16-åring som fick överta kombin som sin allra första egna bil.
Det är naturligt att en bil med lastdörr baktill inte står överst på önskelistan när tonåringen byter bil, även om man lockar med trendiga namn som "SportWagen". Behöver man lasta grejer köper man istället en pickup. Det är bara att inse att den mest praktiska karossmodellen tillhör ett släkte som snart är lika utdött som jätteödlorna.
För min del återstår det att ta till sig budskapet att kombin som är kung hos oss är död i staterna. Jag har svårt att tänka mig en klumpig stadsjeep med dålig vändradie och törstig sexa under huven. Ska jag behöva falla för grupptrycket och bli SUV-ägare? Och vad ska jag i så fall satsa på? Frågorna som surrar i huvudet är många?
"Kombi is King"
För många svenskar är en kombi, wagon, herrgårdsvagn eller sportcombi det mest naturliga bilvalet. Tja, kärt barn har många namn men alla har en sak gemensamt: den stora lastluckan som slukar det mesta från IKEA-möbler till semesterpackningen. Men vi svenskar är ganska ensamma om att göra vågen när det kommer en ny modell med bakre lastlucka. I bilens hemland USA är kombin inte king. Den är död.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
