Alla dessa vÀnner, de verkliga. De jag redan hade, de nya jag fÄtt och skall bevara. Hur viktiga Àr de inte, de som törs, Àr till stöd nÀr det blÄser kallt Àven i högtrycket. För hett har det varit, de tio dagar som nu blivit en mÄnad i stugan vid Nossen, upp mot 30 hela tiden, utom nu, de sista dagarna. Som om landskapet kÀnner samma sorg som jag och svalkar ner sig.
FrÄn korsningen Storgatan-RotemansgrÀnd rullar jag lÀtt med den gamla Crescenten Ànda till kyrkan. Folk borde cykla mer, det Àr alldeles för mÄnga stora, dyra bilar, husbilar, bilar av alla slag. Folk borde ro bÄt, vandra, simma nÄgra lÀngder i sjön, inte börja djÀvlas med trÀdgÄrdsmaskiner före klockan 9 och efter 22, undvika fÀrdigmarinerat kött och tÀndvÀtska. I Uruguay grillar man med ved, köttet Àr bÀttre, man undviker skogsbrÀnder, Àr lite friare trots att det för inte lÀngesen var militÀrdiktatur.
Parkerar cykeln vid de smĂ„ olivtrĂ€den utanför Kharma, som i en stilla by pĂ„ grekiska landsbygden. En stilla dag, en iskall öl. Bara jag och sommarens första servitris. Hela kvarterets lugn i det fantastiska Betelkapellets skugga â bortsett frĂ„n mĂ€n i just bil som mĂ„ste spela musik alldeles för högt â och vĂ„ra blickar möts och det Ă€r just ⊠sĂ„dana blickar. De smĂ„ underbara mötena, de man kommer att minnas precis före de sista andetagen.
Jag tÀnker pÄ vÀnnerna. BlÄmesar och sÀdesÀrlor, rÄdjurskidet som kommer ibland, hackspetten, abborren under bryggan, Lasse som lÀrt mig en del om att driva camping, mannen med permobil som ibland gör mig sÀllskap, myggen och lupinerna, Thomas, Jimmy, Ann-Sophie... (samtalen, vinet, innerligheten, bilturen till Gallebo, Hammarby-matcherna, smÄplocket, generositeten), den vÀnliga personalen pÄ biblioteket. Och författarkollegan Kristian Lundberg som kom förbi med vackra hustrun Jenny, mops och pitbull, hur vi pratade om Ängesten, om paradiset hÀr, om att fortsÀtta orka tycka om livet, hur vi ropade Ulf Lundell-citat ut i stillheten. Gott.
Medan yngre sonen vandrar i mina fotspÄr i Paris, gÄr till bokhandeln Shakespeare & Company och köper diktsamling av Jack Kerouac, jag hör hans röst i mobilen, hans fotsteg, och kÀnner att jag Àr bÄgen som sköt den pil som Àr han, han som rör sig med fri blick i det större, medan jag Àr i det lilla, lilla livet, i Vimmerby, tar mina dopp, viftar undan flugan som stör nattsömnen. Gott Àven det. Till och med insekterna har ett vÀrde.
Jag tÀnker pÄ att bo hÀr, flytta hit, det kan gÄ, ett par enkla men vackra rum med utsikt över vatten som det ryker om i gryningarna, sÀllskap med en vacker servitris, en och annan resa hÀrifrÄn men mest cykelturer, stÀlla ut dasstunnan ojÀmna mÄndagar, roddbÄt ut i sjön, och sedan försvinna spÄrlöst. Mina sista dagar, som Àr början pÄ Äterkomsten.
Ta hand om er i mÄnaderna utan r. Lev i stillheten. LÀs bra romaner som fÄr livet att vidgas. Undvik tÀndvÀtska, kvÀllspress och grÀl. Se Uruguay gÄ till minst semifinal i fotbolls-VM. à k mindre bil. LÀs Tove Jansson. Se fram emot hösten med ödmjukhet. Var snÀlla med varandra, som min far brukade sÀga. Inte mot utan med.