Kanske är jag ovanligt lättstörd, men tre föreställningar har det senaste halvåret blivit totalförstörda av dessa kvinnor.
Kvinnor som, trots att det är uttryckligen förbjudet, MÅSTE filma och fota under föreställningen.
Kvinnor som MÅSTE skicka statusuppdateringar i sociala medier om var de befinner sig och vad de JUST NU upplever.
Kvinnor som när det i deras tycke blir lite ointressant på scenen skrollar på Facebook.
Vad är det för fel med er? Ska man behöva ta mobilerna ifrån er, precis som man gör med elever som stör i klassrummen genom att surfa omkring hej vilt, ofta med ljudet på, när andra försöker koncentrera sig?
Att som publik förenas med okända människor och trollbindas kollektivt är magiskt. Mobilmarodörerna bryter både magin och koncentrationen. För att inte tala om hur ohyfsat det är mot artisterna på scenen.
I en tid då det tycks viktigare att dokumentera det man är med om än att avnjuta det med sin fulla närvaro har vanligt bondhyfs farit all världens väg.
Det är som om vi inte litar på vårt minne längre. Som om vi tror att det vi ser, hör och känner försvinner ur minnesbanken om det inte finns bevarat som en fil i mobilen.
Eller handlar det om ett nyskapat patologiskt behov av att i realtid berätta för andra vad jag upplever?
Ska fler kulturutövare behöva gå så långt som violinisten Anne-Sophie Mutter gjorde 2019? Mitt i ett klassiskt Beethovenstycke slutade hon spela och bad en filmande kvinna på främsta raden att sluta med det. Det störde Mutters koncentration och hon sa: "antingen så går jag av scenen eller så lägger du bort din mobil och slutar filma".
Efter flera minuters ordväxling lotsades mobilmarodören ut. Till publikens applåder.
Vi har tysta tågvagnar. Ska vi behöva införa mobilfria event också?
Det kan förstår vara en slump, eller val av föreställning, men i samtliga fall har mobilmarodörerna varit kvinnor. I min egen ålder dessutom.
Jag kan tycka att beteendet är okej på en högljudd rockkonsert, där hundratals fans längst fram håller mobilerna i luften och filmar, men inte under en föreställning med finstämda partier i en nedsläckt salong.
Till dig som inte förstår vad jag menar: Släck ned i ett rum så att det blir kolsvart. Lägg mobilen i mitten av rummet och slå på den. Gå nu iväg några meter och beskåda hur mycket yta telefonen lyser upp.
Ser du?
Bra. Då säger vi så.
Ps. Har jag rätt eller fel? Mejla gärna.