I den brittiska filmen ”Sorry, we missed you” sliter mamma Abby i hemtjänsten medan pappa Ricky kör budbil åt en firma som sätter en omänsklig press på sina anställda. Det är plågsamt att följa deras kamp för att göra det bra för barnen samtidigt som ett hänsynslöst arbetsliv driver familjen till sammanbrott. ”Joker” är en annan typ av film men den spinner på ett liknande tema; vad händer när skillnaderna mellan rik och fattig blir så förödmjukande att de marginaliserade människorna inte står ut längre?

Det är intressant att se att många filmer just nu har ekonomisk ojämlikhet som grundläggande tema. Medan högernationalisterna vill få oss att tro att alla samhällsproblem är ett resultat av invandring ägnar sig kulturen åt att bearbeta det som verkligen präglar livet för många människor: Dålig ekonomi och ett hänsynslöst arbetsliv som suger livsglädjen ur dem. I likhet med all god kultur hjälper filmerna oss att se på vår samtid ur nya perspektiv. 

Jag har varit flitig kulturkonsument sedan jag var barn, men det är först på senare år som jag på allvar har förstått att kultur är så mycket mera än något vi kan roa oss med. Film och teater lyser in i hörn av samhället som politikerna har glömt. Böckerna är livskloka vänner fulla av erfarenheter av vad det är att vara människa i olika tider och samhällen.

Kanske är kulturen extra viktig i tider av stora samhällsförändringar. Filosofen Jonna Bornemark är kritisk till att vi i effektivitetens namn organiserat det svenska samhället så att det blivit allt mer människofientligt. För att förändra det måste vi ta kulturen till hjälp, skrev hon i DN. ”Det är kulturen som synliggör det vi glömt, undersöker vad en människa och ett samhälle är, och som ständigt försöker tänka nytt”.  

Den fria kulturen har en förändringskraft som alltid har skrämt icke-demokratiska ledare och historien är full av diktatorer som begränsat kulturutövningen och bestämt vad som är bäst för ”folket”. Därför var det en skrämmande varningsklocka när SD-ledda Sölvesborg förra året beslutade att inte köpa in ”utmanande samtidskonst”. År 2020 ska alltså politikerna bedöma vad som utifrån deras ideologi är rätt konst för befolkningen. Vad vill de peta i nästa gång? Film, teater, böcker? Det får inte ske, kulturens fria flöde av tankar, känslor och idéer är en omistlig del av en demokrati.

johan.sievers@redakta.se