Carl-Ingemar Perstad: När priset går över styr

Tittarstormen var given - irriterade bilägare kände sig lurade, skällde ut bilverkstäder och krävde pengarna tillbaka. Kvällspressen hängde på med rubriker som: "TrafikMagasinet avslöjar ockerpriser". Det var enkelt att räkna ut med vilken vinstmarginal branschen arbetade. Avslöjandet hade effekt, för redan samma vecka sänktes priserna på databoxar med som mest 17 000 kronor - från 20 000 till 3 000. Kunderna jublade, men alla var inte glada.

Telefonerna ringde mer än vanligt dessa dagar och under ett samtal sa en mansröst hotfullt: "om du inte lägger av att förfölja oss som jobbar med databoxar så ska jag se till att du måste sluta. Du kan själv räkna ut hur". Klick och luren lades på. Först blev jag paff, sedan arg. Det är först när vår säkerhetsavdelning kopplas in som jag får klart för mig att hotet kan vara på allvar. Men inget hände och vi fortsatte naturligtvis att granska bilbranschens oskäliga priser. Några generalagenter tog till sig kritiken mer än andra och införde "elektronikgaranti".

Bilens nybilsgaranti är som regel futtiga två år och jag har länge tyckt det varit märkligt att ledande tillverkare inte litar mer på sina egna modeller. Vi kan ju inte komma ifrån att bilen är den tekniskt mest komplicerade produkten som masstillverkas - men nu händer det saker. Även om många märken håller kvar vid en kort garantitid blir det allt vanligare med upp till sju års eller 15 000 mils nybilsgaranti. Men tro inte att branschen gör detta av ren generositet. En förutsättning att garantin ska gälla är i de flesta fall att servicen görs på en märkesverkstad, vilket ofta är dyrare än fristående verkstäder.

Det borde vara självklart med en lång garantitid på en så komplicerad produkt som en bil och det har man för länge sedan insett i USA. Tio år eller 16 000 mil är vanligt och flera märken bjuder på hela servicekostnaden i upp till fem år. Mest generös är Toyota som lämnar livstids garanti på sina modeller - köper du däremot en Toyota här hemma får du futtiga tre år. Saab och Volvo ger ynka två år men för att konkurrera i USA bjussar man generöst på minst fem års fabriksgaranti och all service under den tiden är utan kostnad. Hur länge ska vi acceptera att betala ett högre pris, få sämre garantier och betala för service som andra får gratis?

I vissa situationer önskar man att bilen hade drullegaranti - i varje fall om man är stressad motorjournalist på uppdrag i USA. Vid ett tillfälle besökte vi Chrysler för att provköra ett av de första exemplaren av Voyager. TV-teamen står i kö och vår utlovade inspelningstid på tre timmar har kortats till bara en. Men vad händer? Jo, centrallåset aktiveras när vi stänger bakluckan. Med bilen på tomgång och båda nycklarna inlåsta får vi vackert vänta tills våra värdar flera timmar senare lyckas hitta en låssmed.

När vi ska hem är stressen och trafikkaoset utanför Los Angeles flygplats i det närmaste total. Irriterade poliser försöker få rull på bilarna som hämtar och lämnar resande, men det går mer än trögt. Vi tre i TV-teamet har tolv tunga kolli utrustning att checka in och lyckas övertala en polis att få stanna i kollektiv- samt taxifilen närmast avgångshallens trottoar. "Men högst en minut, här råder stoppförbud" muttrar han. Vår urlastning blockerade nämligen hela vägen.

Nu återstår det bara att lämna tillbaka hyrbilen, men sekunden innan jag når förardörrens handtag händer något märkligt - det klickar till. Men det kan väl bara inte vara sant? Centrallåset reglar alla dörrar och gör bilen lika ointaglig som Fort Knox - dessutom andra gången samma dag! Bilen är som fastvuxen i kollektivfilen, på tomgång och med alla dörrar låsta. Det är inte läge att ens försöka snacka med vår ilskna polis. Medan han över radion ropar på förstärkning försvinner vi i myllret in i avgångshallen!