"Nyckeln" till lycka

Den åttafiliga motorvägen söderut från Miami gör färden lätt och smidig. Miljonstaden, känd från TV-serier som CSI och Miami Vice, är inkörsporten till USA för många svenska turister. Idag delar jag Route 1 med långsamma långtradare, pensionärer som tycks ha parkerat i vänsterfilen och hormonstinna sextonåringar som kryssar mellan filerna likt F1-förare. När jag passerar skylten "Homestead Speedway" inser jag att den här vägen körts av betydligt skickligare förare.

Foto:

Krönika2011-10-22 04:05
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.


Både Stefan Johansson och Kenny Bräck har ju haft framgångar på den berömda NASCAR-banan. Målet är den sydligaste punkten i USA, nämligen Key West vilket är en korallö med kryddofter från Karibien och cigarrer från Kuba. Men innan dess ska vi passera flera indianreservat med egen polis vars inkomstkälla är att bötfälla turister. Men något trafikbrott behöver man inte gjort sig skyldig till. Som turist ska du inte räkna med att få rätt, även om du vet att du har rätt.

Det går som en dans
Reservatets polis blundar samtidigt för fyllekörande indianer och olyckor där bilande turister får sätta livet till. "Hade du inte varit här hade olyckan inte hänt" är en vanlig kommentar och Floridas statspolis har flera gånger tagit hövdingen för reservatets polis i örat, men utan större framgång. Stammedlemmarna är annars mycket sällskapliga och visar gärna upp sina traditioner. En gång per år träffas alla nordamerikanska indianstammar till ett jättejippo eller "pow wow" på indianspråk. Uppklädda i sina ärvda dräkter tillverkade av djurhudar, med stridsmålning i ansiktet, pilar och spjut dansar de nätterna igenom i skenet av lägereldar och till det suggestiva dunket från trumman. Upplevelsen är total, man känner sig förflyttad till en tid innan de vita erövrade västern. Det är möjligtvis kiosken med Buffalo-Burgare och parkeringsplatsen med indianernas jättejeepar som förflyttar oss tillbaka till vardagen.

Världens vackraste väg
Vägen söderut går inte att missa eftersom det enbart finns en - kustvägen Route 1. Pärlbandet av öar binds ihop av fyrtiotvå broar och termometern berättar att det är 100 grader fahrenheit, alltså runt 40 celsius. Till min förvåning stiger inte bensinpriset med avståndet till storstaden Miami. Den dyraste soppan hittar man i kvarteren kring flygplatserna där alla turister ska tanka upp hyrbilen. Hundraprocentigt påslag förekommer och som turist har man inget val eftersom hyrbilen ska lämnas med full tank. En Folkabuss som lämnade fabriken i tyska Wolfsburg på sextiotalet glänser ikapp med klart nyare åkdon. Chicago-familjen har kört 250 mil för att snorkla i det smaragdgröna vattnet och simma med delfiner. Bilen står parkerad på sandstranden bara en meter från vattnet - vi är ju trots allt i bilens hemland USA. I Key West upphör Route 1 och USA med för den delen. Det är bara nittio minuter med katamaran till Kuba - men den sista båten gick 1962.

Oj, vilken soppa
Kuba är en isolerad ö sedan början av sextiotalet när världen stod på randen till ett kärnvapenkrig. Det var härifrån Kennedy skickade ut spionplanet som Fidel Castro sköt ner och sedan dess har relationen mellan Kuba och USA varit iskall. Nu vill dock President Obama lätta på restriktionerna och öppna för flyg- samt båttrafik igen. Då skulle vi biltokar få möjlighet att uppleva alla femtiotalsjänkare som dominerar gatubilden i Havanna. Vi passerar Sloppy Joes som var författaren Ernest Hemingways favoritpub och här ligger även KellyŽs Restaurang, vilken ägs av skådisen Kelley McGillis. Låter namnet bekant? Det var tjejen som förförde Tom Cruise i flygfilmen Top Gun. Min favorit bland alla matställen på öarna är Green Turtle. Deras sköldpaddssoppa får allt annat att blekna, men nu har djuret blivit fridlyst och jag tvingas istället välja fisksoppan - bara för att konstatera att den är ett bottennapp. Att se solen gå ned på Key West anses bringa tur och varje kväll samlas tusentals människor i hamnen medan solen försvinner ned i horisonten. Då stämmer alla upp i den amerikanska nationalsången!

Läs mer om