Hela fronten hade kilats in under bakdelen på en hög Ford 150. Killen i pickupen hoppar ur och Vincent väntar sig en utskällning och kanske en polisanmälan. Men när ägaren konstaterar att hans lastbil inte fått en enda skråma gör han tummen upp till Vincent och kör iväg. Med intryckt front, krossade strålkastarglas och motorhuv med en design som inte var tänkt från fabriken svänger han in på gårdsplanen.
Jag tycker synd om honom - det är hans första bil, köpt för egna pengar, och vi vet ju hur rädd han är om den. Tankarna virvlar plötsligt tillbaka i tiden när jag var 18 år och hade fått låna pappas nya Volvo Amazon. Tillsammans med en kompis skulle vi åka de 20 milen från Ljusdal till Östersund för att uppleva en konsert med Emile Ford. Jag kan fortfarande minnas nybilsdoften, den läckra röda klädseln och de tuffa extraljusen i fronten från Marchall. Men det blev ingen konsert för vid infarten till Jämtlandsmetropolen fick resan ett snöpligt slut.
I en kurva tvärnitar bilen framför mig och samtidigt får vi möte så jag har ingen chans att styra undan. Jag satsar på diket men med halva fronten dundrar vi in i baken på bilen framför, en Opel Kapitän, och från en telefonkiosk ringer jag hem. "Pappa, jag har krockat. Men det var bara en liten krock och ingen skadades". Om journalister ibland påstås överdriva, gjorde jag nog det motsatta. Det faktum att familjens nya Amazon fick bärgas till Volvoverkstaden i Östersund missade jag att berätta. Men pappa frågade lugnt hur olyckan gick till och om jag mådde bra.
Två veckor senare gjorde vi en ny resa till Östersund. Den här gången för att hämta familjebilen och jag hade lärt mig läxan att hålla längre avstånd till bilen framför. Med ny front, skärmar, huv och kylare var Amazonen som när den lämnade fabriken i Göteborg. Till och med extraljusen med de vita plasthuvorna var bytta. Så när min son, olycklig över att ha skrynklat till sin första bil, svänger in på gården tänker jag på min pappas ord. "Hur mår du, är det något jag kan göra för dig?".
Hyundai Elantran har tolv år på nacken men har bara rullat 8 000 mil och fungerar bra för en tonåring att köra mellan skola och simträning. Nu gäller det att få den körduglig utan att använda försäkringen. Premien är redan 100 procent högre eftersom tonåringar anses vara mer olycksbenägna och ska försäkringen betala innebär det att sonen inte får teckna någon ny innan han fyller 25.
Genom kompisar får han adressen till en bilmekaniker i en förort som man inte vill vistas i när det blir mörkt och där man inte får kvitto på jobbet. Men den spansktalande bilplåtslagaren gör ett bra jobb och på två dagar syns inga spår av krocken. Med en ny laddning gratäng i bilen kör han till kompisarna. Men den här gången är den italienska varmrätten placerad i en kartong i bagaget!
Oj, där small det
Telefonen ringer och i andra änden hör jag sonens röst: "pappa, jag har krockat". Grabben hade missat att stanna när bilen framför fick rött och anledningen var en pastagratäng! Kompisarna i simlaget skulle fira och på Vincents lott föll att laga mat. Formen ställdes i baksätet men i korsningen hör han hur fatet glider iväg och sträcker ut handen för att hålla det på plats. Samtidigt vänder han blicken bakåt, och pang! Bilen framför stannar - men inte Vincent.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
