Problemen med mobiler i skolan är många:
• Elever fotar och filmar varandra och lärare och lägger sedan ut det på sociala medier.
• Mobilerna används till accelererande gräl mellan elever.
• Mobilerna distraherar eleverna från det som sker i klassrummet, själva undervisningen, och skapar stress.
• Elever kränks via mobiler.
Sedan 2022 får lärare enligt skollagen omhänderta mobiltelefoner under skoltid. Men många högstadieskolor väljer ändå att inte göra det för att slippa uppror bland eleverna (och i vissa fall föräldrarna).
Därför är det positivt att det finns modiga rektorer som går mot strömmen och utnyttjar lagstödet.
Vetenskapliga studier visar dessutom att mobilförbud i skolan leder till att eleverna lär sig mer, och att de lågpresterande eleverna gynnas mest.
Eleverna är mer uppmärksamma under lektionerna och språkbruket har blivit mindre otrevligt. Det är lättare att haspla ur sig elakheter på nätet än i verkliga livet, när man står öga mot öga.
Men frågan är laddad och åsikterna spretar.
Jag tänker på ytterligare en fördel med mobilfria skoldagar.
När jag växte upp var hemmet den plats där barn hade en fredad zon mot mobbning. Det fanns åtminstone en del av dygnet som var en trygg bubbla.
Idag finns inte den bubblan, var sig i skolan eller därhemma, eftersom man med en mobil i näven alltid är tillgänglig för trakasserier.
Tänk om den mobilfria skolan gör att utsatta elever kan få en trygg bubbla, men nu i skolan istället för i hemmet.
Vissa elever i den aktuella skolan tycker att mobilförbudet är "det värsta som har hänt".
Säkert finns det vuxna som skulle reagera likadant om mobiler förbjöds under de gemensamma rasterna på jobbet, vilket är ytterligare ett argument för att det nog skulle behövas.
Om inte annat så för att bidra till lite nyttig perspektivförskjutning.
I min sons klass bestämdes i mellanstadiet (runt 2007) att mobilerna skulle samlas in i en kartong före skolstart. Bra tyckte jag, men fick snart ett samtal från läraren om att min son brutit mot regeln.
Förundrat konfronterade jag honom – jag menar, hur var det ens praktiskt möjligt? – och fick följande "stolta" svar:
"Men mamma, fröken kan verkligen ingenting om teknik, så jag tog farsans jättegamla telefon (från slutet av 1900-talet) och la den i kartongen."
Visst ofog blir man som förälder nästan lite imponerad över.
Men: I skolan bestämmer rektorer och lärare. Inte elever och föräldrar. Punkt.