Lösningen hämtades från flyget: för att leda piloterna när de taxar ut till startbanan används starka halogenlampor, nedsänkta i banan. Nu har övergångsställena fått liknande ljus infällda i asfalten för att varna bilister att man närmar sig ett övergångsställe. Det dröjde inte länge innan investeringen fick avsedd effekt och olyckorna minskade. De gående kan nu passera över de breda boulevarderna utan att riskera att rammas av ouppmärksamma bilister.
En annan amerikansk idé som vi ser dagligen utan att reflektera över dess ursprung är en välkänd åttkantiga skylt. Före 1915 var stoppskylten fyrkantig, med svart text på gul botten. Men det berättas att polisledningen i bilens hemstad Detroit irriterades över att bilisterna nonchalerade maningen om att stanna. Deras försvar var att den var svår att se bland alla andra fyrkantiga skyltar längs gatorna. En handlingskraftig polis kapade hörnen och det räckte för att skylten skulle uppmärksammas och olyckorna minska. I dag är den åttkantiga stoppskylten en självklarhet som väl ingen missar!
Men allt nytt från bilens hemland är inte smart. För oss är det självklart att använda hjälm när vi kör tvåhjulingar, oavsett om det handlar om en vanlig cykel eller tusenkubikare. Men det är inte lika självklart i USA. Bara hälften av staterna har hjälmkrav och vill du inte skydda huvudet så kan du slippa om du betalar lite mer. Vill man känna fartvinden i håret och inte besväras av en störtkruka på knoppen slantar man bara upp för en högre försäkringspremie.
De seriösa hojåkarna, liksom läkarna, ruskar på huvudet. Att vurpa utan hjälm är i bästa fall detsamma som en plats på långvården. Rehabiliteringsköerna är långa och en del blir aldrig återställda. Hjärnskadorna för killar som kör utan hjälm kostar sjukvården tio gånger mer än de lindrigare skador som drabbar hjälmåkarna. Jag skriver "killar" eftersom mc-tjejerna i USA till nästan hundra procent insett vikten av att ha ett skyddande skal på huvudet, trots att det saboterar frisyren. När ska grabbarna bli lika smarta? Något hjälmkrav kan inte skymtas vid horisonten, men däremot en höjning av premierna för de som vill fortsätta spela rysk roulette med sitt liv och köra utan hjälm.
Jag gillar att ta en cykeltur emellanåt, naturligtvis med hjälm. Men huvudskydd känns inte tillräckligt när tunga långtradare dundrar förbi och man nästan sugs in under ekipagen. Riksvägen mellan Mjölby och Motala kallas i folkmun "dödens väg". Första gången jag upplevde sträckan från sadeln insåg jag varför. Vägen är hårt trafikerad, smal, krokig och saknar vägren. Runt våra större städer finns miltals med asfalterade cykelvägar, men pengarna räcker inte till att göra hela vägnätet cykelvänligt. Alltså får vi själva försöka hitta våra sätt att trampa tryggare.
Min lösning är att cykla på fel sida, mot trafiken! Någon nitisk trafikbyråkrat sätter förmodligen kaffet i vrångstrupen när han eller hon läser detta, men tänk efter. På höger sida trampar vi med trafiken bakom ryggen, helt ovetande om vad som kommer och en del bilister ger oss inget vingelutrymme alls. De verkar inte veta hur bred den egna bilen är. På vänster sida har jag dock helkoll på den mötande trafiken och blir inte överraskad när timmerbilen kommer dundrande bara en meter från cykelstyret. Med ögonkontakt mellan cyklist och bilist verkar det också som om förarna ger mig lite extra vingelutrymme. Det är svårare att tränga ut en cyklist i diket när man ser personen i ögonen än när man smyger upp bakifrån.
Att cykla mot trafiken och ha ögonkontakt med bilisterna är mitt högst personliga bidrag för att göra trafiken säkrare under 2010. Jag är medveten om att det inte stämmer med trafiklagstiftningen och kanske finns det negativa faktorer, men det överlåter jag åt andra att ta ställning till. Personligen tycker jag det är viktigare att cykla säkert än att bli en siffra i olycksstatistiken. Men avslutningsvis - kom ihåg att vi enligt lagen ska cykla på höger sida!
Säkerheten på rätt väg
Vi brukar säga att det bästa - och sämsta - när det gäller nya idéer kommer från det stora landet i väster. I Seattle på amerikanska västkusten följde gatukontoret med oro hur antalet gående som dödades på övergångsställen ökade trots en jätteinvestering i nya trafikljus. Ganska snart kunde man konstatera varför. Antalet skyltar, ljusreklam och andra distraherande faktorer i trafikmiljön förtog effekten av stoppljusen.
Foto:
