Det är som om alla nervtrådar placerar sig utanpå min kropp. Som om hela jag förses med supersensitiva känselspröt.

Jag har lättare till gråt än annars och känner mig så förskräckligt skör. Rentav lite våpig och hönsig också.

Lediga dagar börjar det i sängen.

Jag är vaken men ligger kvar, med en nymatad och spinnande katt på var sida om kroppen. Älskade Gubben kommer med en kopp kaffe.

Fönstren är vidöppna. Göken hoar ibland, småfåglarna tjattrar oavbrutet och skogsduvorna upprepar sitt hohoho-hoho . . . hohoho-hoho.

En tung humla stångar sig en stund mot den halvt uppdragna rullgardinen, gör ett försök att forcera den vita, vajande spetsgardinen, men ger upp och flyger vidare.

En stare far förbi med munnen full av insekter till sina glin i boet under en av nockpannorna.

Den morgonpigge invänder säkert att jag borde ge mig ut i naturen istället för att uppleva den från sängen. Men nej, precis så här vill jag börja mina dagar.

Är det bara inbillning att tiden mellan hägg och syrén blir kortare ju äldre man blir?

Att den där skira, första ljusgröna grönskan i takt med åren mörknar fortare?

Att schersminens blommor doftar under en allt kortare period?

Jag måste punktmarkera den i år. Lägga mig i en solstol med näsan under en av blomklasarna och ligga kvar tills den blommat över.

Inget i hela världen doftar så gott som schersmin.

Jag är totalt naturreligiös vid den här tiden. År efter år så långt tillbaka jag kan minnas.

Det gör mig gråtmild, sentimental och störtförälskad på samma gång.

Gråtmild – för att det snart är över. Men också för att allt det vackra kontrasterar mot allt det hemska som pågår omkring oss, bortanför blommande schersminer och ivriga småfåglar.

Sentimental – för att jag påminns om den utmätta tiden och alltings förgänglighet.

Störtförälskad – för att jag blir så kär i naturen, allt det vackra omkring oss. Ja, i livet självt.

Snart är det midsommar, min bästa tid. 

Då vill jag vara ute och då jag vill sjunga "Visa vid midsommartid". Ensam eller tillsammans med andra spelar ingen roll. Jag har inga andra önskemål på midsommarafton än att få göra just det.

Inget i världen kan få mig att resa utomlands runt midsommar.

Om jag kan begär jag alltid ledigt veckan före midsommarhelgen, bara för att kunna insupa allt det underbara i lugn och ro och konservera det i minnet.

Två konserver behövs. En att öppna i november. En att öppna i februari.