Ålandskryssningar är inte Signes melodi men hon lät sig ändå övertalas av vännerna att följa med på en pensionärskryss. ”Dra bara inte iväg mig in på någon danslokal, förmanade hon. Det är bland det värsta jag vet, när fullvuxet folk snavar omkring, svettiga och på kanelen! Ska vi åka, är det för att äta gott och umgås!”
Nu satt de i bussen, mot Stockholm. ”Hoppas Britta Besk sköter sig den här gången, sa Hjördis och nickade mot Britta där hon satt med sin syster. Kommer du ihåg, Karin, hur hon skämde ut sig för några år sedan? Det var ett erbjudande i taxfreebutiken om en hudsalva. Men damen före tog den sista, så Britta blev utan. Då tog hon helt enkelt förpackningen ur damens korg och lade den i sin egen. Men hon observerades och det blev ett jädrans liv. De fick kalla på butikschefen och för att lugna de upprörda känslorna erbjöd han damen en annan, dyrare produkt till samma rabattpris. Men då blev Britta tvärilsken och vrålade att hon också skulle få samma erbjudande. Smockan hängde i luften så den stackars chefen fick göra henne till lags.”
”Ja, ett sånt elände, svarade Karin. Bäst vi håller oss undan. Jag föreslår att vi går till butiken genast den öppnar. Vi ska väl bara ha ett par flaskor päronkonjak? Sedan tar vi en liten hutt i hytten innan middagen.” När båten var på böljan den blå gick de mot butiken. Britta och systern var redan där. De stod vid parfymerna och hällde på sig mängder av doftvatten så det dröp om dubbelhakorna.
Efter middagen hittade vännerna inga lediga platser förutom i danslokalen och trots Signes protester satt de snart vid ett bord och smuttade på varsitt glas vin. Det dröjde inte länge innan Signe blev uppbjuden. Först tänkte hon säga ett bestämt nej, men tvärs över lokalen såg hon Brittas hånfulla leende. Det tog skruv och till vännernas förvåning följde hon med mannen, som presenterade sig som Åke, upp på dansgolvet. Ett stort misstag.
Genast dansen börjat tryckte han sig hårt mot Signe. Det märktes att det inte var hans första svängom för kvällen. Svetten forsade om karln och Signe hann precis tänka att nu blir klänninga skrynklig å blöt å håret svettfuktigt, när Åke plötsligt höll henne på armlängds avstånd och synade henne uppifrån och ner, som om han konstaterade att han gjort ett riktigt kap. Men lika snabbt drog han henne intill sig igen, nu ännu hårdare. Han flåsade i hennes öra med en andedräkt som luktade middagsrester och öl: ”Nu lilla hjärtat, har du träffat på en man som har hjärtat på rätta stället! Känner du inte hur hårt det bultar!” Men nu var det Signes tur. Hon slet sig loss och fräste: ”Jaså, har du ditt hjärta i byxficka? Det är i alla fall det enda hårda och bultande jag har känt!” Sedan gick hon med högburet huvud tillbaka till bordet.
Där kunde allt varit över. Men icke! Britta Besk banade väg bland dansparen fram till Åke och tog ett järngrepp om karln, som inte kunde värja sig. Men efter flera danser började han flaxa med armarna och kippa efter andan och föll ihop på golvet framför kärringen. Det visade sig senare att danskavaljeren var allergisk mot parfymer. ”Ha, skrockade Karin. Britta är ju formligen lagd i parfymlag efter besöket i butiken. Snacka om pigvatten!” Signe log: ”Nu är väl i alla fall svettlukta väck på gubben. Nu går vi till hytten och tar en päronkonjak som sängfösare. Det var väl vad Britta hade tänkt ha Åke till. Hon är ju nykterist. Karlstackarn borde vara väldigt tacksam för att han kom undan med ett hjärta som slår. På rätta stället!”