Med gapande mun och växande förundran tog jag häromdagen del av fenomenet Nissedörr.

Idén kommer från USA och har exploderat i svenska hem.

För er som liksom jag inte längre har småbarn kommer här en uppdatering:

Mängder av företag säljer den lilla Nissedörren som fästs i hemmet 1–24 december.

Den överambitiösa föräldern dekorerar ingången med köpt eller egentillverkat lull-lull.

"Låt december fyllas av omtanke, vänskap, värme och lärdomar för livet", mässar en av dörrförsäljarna.

"Bjud barnen på magi", gastar en annan.

Stannar det där, med en liten Nissedörr som en trevlig juldekoration? Nej, för böveln. Mardrömmen har bara börjat.

Nissen som har flyttat in, men som aldrig syns, ska nu bjuda på 24 dagar av ren och skär terror.

Eller, om man är den överambitiösa föräldern: "24 dagar av kreativt, utvecklande och fantasieggande skapande".

Via Nissedörren får barnen varje morgon ett bus eller ett uppdrag.

Sajten Motherhood ger exempel på lämpliga bus Nissen (dvs de arma föräldrarna) kan ha hittat på under alla decembernätter – till barnens stora förtjusning alla decembermorgnar:

• Färgat mjölken röd (med ätbar karamellfärg).

• Slagit in allas skor i hallen med aluminiumfolie.

• Bytt alla adventsljus till morötter.

• Haft snöbollskrig och lämnat bomull överallt.

• Bytt ut alla ägg i kylen mot kinderägg.

• Byggt en snögubbe upp och ned.

• Ätit pepparkakor i smyg och smulat överallt.

• Fyllt badrummet med 20 rosa ballonger.

Journalisten Johanna Boström har skrivit en krönika i ämnet och kallar Nissedörren för "öppningen till helvetet".

Jag förstår henne. Små barn är konservativa traditionalister som inte gärna tänker nytt kring invanda seder.

Är man van vid Nissedörren så ska Nissen återkomma varje dag i december. År ut och år in.

Boström vittnar om att hennes yngsta barn börjar tjata om dörren redan i oktober.

Hur många fantasieggande nya bus är en redan slutkörd småbarnsförälder ens kapabel till?

Och – som om december inte vore sprängfylld av krav även utan små förbaskade dörrar!

Ah, lyckliga jag som fick barn på 90-talet när magin bestod i att äta frukost framför julkalendern och öppna en lucka i en vanlig kalender, utan vare sig godis eller leksak.

Vad händer härnäst?

Påsknisse och Lillharens dörr? (Nä, finns redan!)

En livs levande tomte på besök varje kväll under hela december?

Snökanoner i varje medelklassträdgård så att föräldrarna kan bygga den uppochnedvända snögubben, allt för att slippa barnens besvikelse?

Frågan är hur mycket magi det finns kvar till själva julafton?