Jag var lindrigt sjuk i mars 2020. I tio dagar sov jag 18–20 timmar per dygn, hade diarré och ont i kroppen. Under en släktmiddag tyckte jag att finvinet smakade aceton och strax därpå tvärsomnade jag i kökssoffan bakom ryggen på mina vuxna barn. Resten av sällskapet fortsatte umgås utan att jag märkte ett dyft. Jag var som i dvala.

Men jag tänkte aldrig att det kunde vara covid-19 eftersom de enda symtom man vid den tiden tjatade om var feber och torrhosta. Och det hade jag ingenting av.

Först när jag började tappa hår i juli och hittade en Facebookgrupp med andra drabbade, började jag tänka i covidbanor. 75 procent av håret rasade av, men först närmare jul vågade jag på allvar tro att det hade med viruset att göra.

Av alla märkliga symtom detta virus kan ge är tydligen kraftigt håravfall ett av dem.

"Vi har vaccinbrist i samhället och måste prioritera. Då kan jag tycka att man bör prioritera dem som inte har antikroppar eller genomgången sjukdom", säger en av forskarna i studien, Sebastian Havervall, och tillägger "du kan rädda liv om du avstår."

Ja men, självklart! I en tid då vissa fuskar sig till vaccin skulle det kännas fint att istället avstå det, tills de som löper högre risk än jag att bli sjuka har fått det.

Utan att bli anklagad för att leka Tegnell: Vore det inte smart att göra antikroppstester på löpande band nu? Så att alla med antikroppar kan placeras sist i vaccinationskön. Är det för krångligt, för dyrt, för sent?