Tänk som en revolverman

Pandemin har gjort videomöten till vardag för många av oss. Och nog har det bjudits på ett gäng märkliga företeelser.

Det här var vad den presumtiva arbetsgivaren fick se av Karin Adelsköld när hon sökte ett jobb.

Det här var vad den presumtiva arbetsgivaren fick se av Karin Adelsköld när hon sökte ett jobb.

Foto: Karin Adelsköld

Krönika2022-02-02 21:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kamera på eller av och hur ska den vinklas? Mikrofon på eller av? Komikern Karin Adelsköld, från Kisa, berättade nyligen på Facebook om hur en anställningsintervju via Zoom gick sådär.

"Jag har en väldigt fin webbkamera som jag använder för att ha proffsiga möten hemifrån. Jag hade riggat den som vanligt på mötet idag, men tror ni inte jag hade glömt koppla in den? Jo, såklart. Detta (bilden ovan och publicerad med Karins medgivande) fick den potentiellt nya kunden se istället. Fem personer i mötet och ingen sa nåt. Först efteråt såg jag vad min inbyggda kamera i datorn visat. Tror ni jag får jobbet?"

Det fick mig att botanisera bland egna och andras mindre lyckade videomöten.

En visade bara sin panna, en annan två fläskiga dubbelhakor.

En petade näsan, en kliade sig omsorgsfullt i örat med en penna.

En åt fil och spillde på hakan, vilket gjorde att övriga slutade lyssna och bara undrade när frukostätaren skulle torka bort kladdet.

En rapade ljudligt, med mikrofonen på.

En gäspade utdraget så att alla mötesdeltagare fick närkontakt med halsmandlarna.

En hade en katt som lade sig på tangentbordet och frenetiskt började tvätta rumpan.

En chef himlade teatraliskt med ögonen när en långrandig medarbetare aldrig kom till punkt.

En bar solglasögon eftersom hon inte hade sminkat sig, alternativt var bakfull.

En gick naken rakt ut från duschen in i tonåringens rum när de hade distansundervisning.

Jag ogillar videomöten. De blir styltiga och ospontana. Säger en kollega något roligt, och man vill skratta lite och sätter på mikrofonen, kommer skrattet alldeles för sent så att man råkar skratta åt något gravallvarligt istället.

Okoncentrerad är jag också. Tittar mer på vad folk har på sig och i bokhyllan bakom än lyssnar på det som avhandlas. Men det är nog för att jag är orutinerad.

Jag har åtminstone lärt mig att man ska tänka som en revolverman i vilda västern, alltså ha ryggen fri så att kollegerna slipper se en naken Gubben utstigen från duschen i bakgrunden.

Roligast i genren är ändå den stackars advokaten som under en videosänd domstolsförhandling i Texas råkade slå på ett kattfilter på sin profil så att han, förhandlingen igenom, syntes som en ledsen pratande kattunge. Googla "advokat fastnade i ledsna kattfiltret" om du inte sett den.

Passa på att se "Om ett Zoom-möte skulle vara fysiskt". Skrattfest utlovas.

Om uppknäppta Adelsköld fick uppdraget? Jajamänsan.