En del riktigt dåliga chefer har passerat revy under mitt 38-åriga yrkesliv. Dåliga för mig, men nödvändigtvis inte för alla andra. Vi är ju olika.

Jag minns den mångordiga visionären som talade i timmar om sina idéer, men inte lyckades sjösätta en enda.

Jag minns despoten som på allvar trodde att bästa sättet att få medarbetarna att jobba bra var att tvinga på dem uppdrag och gärna sätta skräck i dem.

Jag minns myglaren som alltid gick hem först oavsett hur mycket av gruppens arbete som fanns kvar att utföra.

Jag minns den självgoda pedanten som lade sig i precis varenda liten detalj och levde i tron att ingen text var perfekt förrän ett kommatecken hade flyttats. Av pedanten själv då, givetvis.

Jag minns syltryggen som aldrig vågade yppa en enda åsikt utan att först ha kollat med sin egen chef om det var "rätt" åsikt.

Det är skillnad på chef och ledare.

En chef gör som en högre chef har sagt. Det är personens primära mål. Chef är en tjänstetitel. Många tycker om att peka med hela handen och ofta påtala sin maktposition. En del blir maktfullkomliga.

En ledare har som sin primära uppdrag att lösa uppgiften och gör det på sitt eget, tysta sätt. En ledare behandlar inte alla i sin grupp lika eftersom det vore djupt ojämlikt.

Därför är ledare en förtroendetitel. 
 

Vissa chefer tror att de kan mest och vet bäst. De trär gärna strypkoppel över underhuggarnas halsar. 

Tiderna förändras gudskelov. I dag är den typen av chefer väldigt ovanliga.

Dagens chefer är mer av ledare. De har inte till uppgift att vara bäst utan att göra dem omkring sig bättre. De är ofta uppskattande, motiverande, lyhörda, smarta och vet att kort koppel möjligen leder till lydiga hundar som går fot, men sällan till så motiverade och glada hundar.

Den skickliga ledaren lär sig knäcka koden hos varje medarbetare, för att få just den individen att känna sig sedd, behövd och jobba som bäst. Långa löplinor och helt lösspringande vovvar kan fungera utmärkt.

Den inser att man är en dålig förebild om man själv ständigt jobbar över och både korkad och oekonomisk om man driver sin personal in i väggen. 

Jag gör som en chef vill för att jag blir tillsagd/uppmanad/tvingad.

Jag gör som en ledare vill för att jag själv vill, för att det gynnar mig – och i bästa fall hela gruppen – att ha just den personen som ledare. 

Det är stor skillnad.

Vilken är din värsta/bästa chefstyp? Mejla och berätta. Full diskretion utlovas!