Quiz är frågesport om historia, musik, sport, geografi och annat. Jag avskyr det. 

Av någon outgrundlig anledning ser jag På spåret, utan att någonsin ha en susning om vart vi är på väg. Men det är lite trevligt ändå. Och hemma i tv-soffan behöver jag inte bli utskämd offentligt.

Jag gör allt för att smita undan dessa quiztillställningar, men ibland är det omöjligt. Som på jobbfester, där kvällens happening är att alla mangrant och i grupper ska tävla.

Jag tycker alltid väldigt synd om de som blir mina gruppkamrater, eftersom jag vet att jag inte kommer att bidra.

Jo, kanske nåt förresten, någon gång ibland. Men väldigt sällan och aldrig när det handlar om årtal och andra siffror (utom franska revolutionen 1789 som av någon anledning fastnat. Förmodligen för att det är 7, 8, 9 i slutet).

På en konferens fick jag lära mig att man antingen har klibbhjärna eller teflonhjärna. Klibbhjärnan minns viktiga saker den lärt sig, men också mycket strunt den aldrig får nytta av. Som oviktiga telefonnummer, första bilens regnummer och annat.

Den raka motsatsen är teflonhjärna. Det vill säga en person (eller hjärna) som snabbt glömmer fakta den nyss matats med. 

Det råder inga tvivel om att jag begåvats med en sådan. Jag minns inga oviktiga telefonnummer – och inga viktiga heller. Jag har inte en susning om siffrorna i mitt bankkonto. Alla koder måste skrivas upp och bara efter mycket möda har jag lyckats nöta in vårt postnummer.

Jag tröstar mig med att min hjärna, trots teflonet, ändå lyckats snappa upp och minnas vissa ting. Annars hade jag ju varit överkörd för länge sedan.

Men lite nyfiken blir jag på vad den fyller sig med, när den nu ratar faktauppgifter.

Det kan låta dystert detta, men jag har klarat mig helskinnad i 60 år och lider inte nämnvärt. Utom när det ska tävlas i quiz.

Finns det fler quizrevoltörer där ute? Ska vi inte slåss för att ersätta quizplågan med något som vi teflonhjärnor kanske är bra på. 

Jag röstar för levande charader.

Gärna i lag och gärna med förutbestämda teman. Djur på savannen, 70-talsfilmer, känslor, boktitlar, konstiga diagnoser. . .

Så himla mycket roligare det vore att – istället för att svara på frågan "Trotskij var på kant med Stalin och levde i exil. Var befann han sig när han mördades med en ishacka?" – ljudlöst få illustrera "Mazurka på sängkanten".