Utan bilen stannar USA

Att ratta bilen i sin amerikanska hemstad för att klara de vardagliga bestyren var inget större problem för 89-årige Charles. Visserligen var synen dålig: "som att se i dimma utan färger" berättade han för mig. Men sjukförsäkringen täckte inte någon starroperation - många äldre har nämligen hamnat i skottgluggen när jakten på kostnader intensifierats. Istället fick frugan, Lisa, vara hans ögon genom korsningar och varna när trafikljusen slog om till rött.

Foto:

Krönika2009-08-26 09:52
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.


Farbror Charles visade stolt upp den halvmetertjocka madrass han ställt mot garagets innervägg. Nu kunde han köra tills det tog stopp utan att riskera en skråma på stötfångaren. Många äldre amerikaner lever i samma vardag som Charles. Taxi eller färdtjänst existerar sällan eller fungerar illa. För att handla mat, passa läkartider och inte bli helt isolerade återstår bara - bilen! Devisen "utan bilen stannar Sverige" gäller i ännu högre grad bilens hemland USA.

Hustrun Lisa lever inte längre, men det stoppar inte Charles från att fortfarande ratta sin tvåfärgade Cadillac De Ville och han är inte ovanlig på något sätt! I USA anses körkort vara en rättighet precis som att äga skjutvapen och i kön på körkortsbyrån samsas jag med invandrande kubaner samt en dam i 90-årsåldern som drar på en vagn med syrgas. När jag frågar en besiktningsman om det inte är dags att skärpa kraven på de äldre förstod han först inte vad jag menade, sedan blev han irriterad och tyckte frågan var oförskämd.

Istället för att dra in körkorten för dem som ser dåligt eller har andra krämpor anpassar man trafikmiljön. De röda trafikljusen ersätts av ilsket pulserande skarpröda blixtar, vägskyltar med bautastora bokstäver monteras upp och på något märkligt sätt är de 80-100 åriga förarna inte mer olycksdrabbade än andra. Majoriteten av dödsolyckorna i USA orsakas, precis som här hemma, av yngre killar med färska körkort.

Om det är svårt att få amerikanskt körkort? Tja, för mig tog det mindre än en timme. Kvinnan på körkortsbyrån steg in i passagerarsätet på min hyrbil och knäppte fast bältet. Uppkörningen var en sväng runt kvarteret, varken mer eller mindre. Det enda hon kollade var att jag kunde göra en snabb inbromsning och fickparkera i en ruta anpassad för en stridsvagn. Teoriprovet bestod av tjugo frågor och jag missade flera, men det var inga problem. Hon förklarade nämligen svaren sedan fick jag göra om provet direkt - med samma frågor! En stund senare gick jag gick ut, visslande glad med mitt amerikanska körkort i handen. Det hade kostat mig 320 kronor medan ett svenskt körkort kostar igenomsnitt 15 000.

Bilisterna i USA är i allmänhet artiga och vägvisningen är oftast genomtänkt. På motorvägarna flyter trafiken betydligt lugnare än i Sverige och ytterst få kör fortare än hastighetsgränsen. Förklaringen är alla trafikpoliser med laserpistoler som gömmer sig längs vägkanterna. Kör du 10 km/h för fort så kostar det från 500 kronor, men det många inte tänker på är att amerikanska motorvägar även i princip alltid har en minimumhastighet!

Alla poliser är dock inte seriösa - det har turister från Europa som landat i Miami fått uppleva. Flera motorvägar går genom indianreservat som har sin "egen" polis. I flera uppmärksammade fall har de tvingat av turister fantasibelopp i böter. En rattfull Miccosukee-indian med indraget körkort körde mot trafiken på motorvägen och dödade ett engelskt par. Olyckan tystades ner med motiveringen att den inte skett om turisterna hållit sig därifrån. Indianstammen hävdar envist att deras lagstiftning inom reservatet står över den amerikanska. Men det finns fler anledningar att undvika turiststråken genom indianland nattetid. Risken att ramma fyra meter långa krokodiler som korsar motorvägen i jakten på föda är nämligen större än att möta en berusad indian?

115 km/h är hastighetsgränsen på flera motorvägar och många bilister lägger sig i vänsterfilen, aktiverar farthållaren och väjer inte förrän de är framme. Därför är omkörningar i samtliga filer oftast tillåtet, något som vi svenskar inte är vana vid. Att ilsket lägga sig på tutan för att visa sitt missnöje över en medtrafikant är inte att rekommendera. Speciellt inte på den amerikanska landsbygden där man kan utgå från att föraren har en revolver i handskfacket?

Bilprovning i stil med den här hemma är något helt okänt på andra sidan Atlanten, där många kör till bilen rasar. Det märks speciellt i tider som nu när många familjer har svårt att få lönen att räcka. Hyr du bil när du kommer till USA så se upp för Charles. Vi med bättre syn får vara generösa och inte alltid hålla på vår rätt. En dag kanske du eller jag är som farbror Charles och det enda sättet att få hem falukorven till middan är - bilen!