Det är något tragikomiskt med människor som högljutt och i varje läge HÄVDAR SIN RÄTT. Även när det strider mot allt förnuft.

"Vissa lever sina liv som om det är viktigare att ha rätt än att skadas", skriver läsaren Bror Gårdelöf, apropå människor som efter zebralagens införande kräver sin rätt att kliva rakt ut i gatan. Även om de löper avsevärd risk att allvarligt skadas. Ja till och med dö!

"Visst kan man tänka sig inskriptionen 'Jag hade rätt!' på en gravsten, till vad nytta det kan göra för den som vilar under densamma", skriver han och bifogar sina tre favoritinskriptioner på gravstenar:

”Gud lyckades slutligen fånga hans uppmärksamhet.” (Över en kypare).

”Över min döda kropp!” (Den gillar jag! Det är ju det läsaren gör, står över ens döda kropp)

”Vad var det jag sa?” (Över en hypokondriker).

På komikern Spike Milligans gravsten står på gäliska ”Jag sa ju att jag var dålig.”

Fritiof Nilsson Piratens sten är i en klass för sig. På Ravlunda kyrkogård kan man läsa ”Här vilar en som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972.”

Det blir nog ingen gravsten, men om jag ska ha en kan det stå "Hon gjorde så gott hon i stunden förmådde". Lite trösterikt att läsa, tänker jag. Det är ju inte alltid det räcker, men ibland förmår man helt enkelt inte mer.

Fast "Jag hade hoppats på en pyramid" är ju roligare. Eller "Jag visste att det här skulle hända".

Jag drar mig till minnes en dödsannons över en människa på närmare 100, där de efterlevande istället för en finstämd dikt hade skrivit "Varför?". "Därför!" fick man lust att gasta.

Gubben är mer inne på rättramma budskap, utan krusiduller:

"6 cl gin, gärna Tanqueray

10 cl indian tonic

1 citronskiva"

Men han funderar också på något utrop av typen:

"Vad gör du här? Iväg och lev!" eller "Nu slipper jag gå upp i ottan!"

Eller lite torr vardagsrealism: "Så skönt att slippa leta efter plånbok, nycklar och mobil!"

Vad skulle det kunna stå på din gravsten, kära läsare? Mejla mig!

Apropå döden så har 4-åriga bonusbarnbarnet Harry många funderingar kring liv och död. Nyss frågade han vad som egentligen händer med en människa när man dör.

Mamman svarade bland annat att "ingen vet egentligen, men en del tror att själen kommer till himlen".

Här spärrar Harry upp ögonen, höjer sitt ben, pekar ner mot foten och utbrister häpet: "Men varför bara hälen!?"