Avgörande tror jag är att människor delar gemensamma värderingar och färdriktning för det område som kallas ett land. 

Historiskt har länders undergång orsakats av krig, epidemier eller ekonomisk kollaps. Jag menar att idag faller en av världens mäktigaste nationer, USA, samman framför våra ögon trots att ingen yttre utmaning lyckats kuva dem. Det vi tydligt ser är hur det gemensamma ”kittet” sakta löses upp. 

Tanken på hur forskare kommer se tillbaka på USA i framtiden är nervkittlande. Denna storslagna nation som gett världen så mycket. Filmstjärnor, megabolag, uppfinningar, idéer, teknik, och musik i årtionden. Från segrare i andra världskriget och stor finansiär av Europas återuppbyggande, till att idag vilja bryta sig loss från internationella samarbeten, ha tveksamma demokratiska processer samt tvingar en stor del av den egna befolkningen att leva i fattigdom. I vissa avseenden är USA minst sagt ett U-land. Världens största ekonomi men de tre rikaste personerna i landet äger mer än den fattigaste halvan av befolkningen. 

Med förra veckans uppståndelse så kan jag inte låta bli att fundera på om inte polariseringen gått så långt att det inte finns någon väg tillbaka. Hålls USA endast ihop för att man idag är emot omvärlden, istället för att förenas om en gemensam värdering för något större än att sätta sitt eget land främst? Vart på tidslinjen av USA:s historia är vi just nu? 

Enligt mig är Trump och det sätt han agerar på ett symtom på ett land och ett folk som har gett upp. Det är för stora motsättningar som tillåtits pågå och öka för länge. Genom en nedmontering av sociala skyddsnät och att successivt under många år gå över till att vara en militärstat. Landet måste skyddas och veteranerna är man evigt tacksamma mot. Förutom när de behöver vård, mat eller husrum såklart. 

USA har alltid varit synonymt med ordning och reda för mig. Inte en diktaturkopia som styrs av Twittermeddelanden som kan avgöra om det blir världskrig eller inte. 

Att USA inte skulle vara en dominant spelare i världspolitiken är en ovan tanke. Men det har funnits supermakter innan också. Märkte romarna när deras imperium gick under? Kände medborgarna i landet av detta ras som vi i efterhand kan se tydliga tecken på under lång tid och känner i så fall amerikanerna samma känsla idag undrar jag. Eller är de för upptagna med annat

juholt.anton@gmail.com