Vi får en resa presenterade för oss och uppgiften är att ta reda på vad slutdestinationen är innan ledtrådarna tar slut. Ofta blir jag imponerad av dem som tar första ledtråden direkt och kammar ihop full pott. Själv brukar jag ha rätt när det börjar närma sig den absolut sista ledtråden. 

Med samma synsätt följer jag utvecklingen i framförallt Europa. Vi har fått ledtrådar i flera år nu om vad som är på väg att hända och vart vi är på väg. Ändå sitter vi många och väntar på den där sista ledtråden om vad som ska bli resultatet. Är stängda gränser, våld, hat, främlingsfientlighet, och exkludering den rätta vägen? Personligen anser jag inte det.

Igår satt jag hemma hos en nära vän till mig som nyligen blivit tvåbarnsförälder och är utbildad lärare. Vi pratar högt och lågt om det mesta och han ställer frågan ur ett rent yrkesmässigt perspektiv, hur kommer vi att rapportera om den här tidsperioden i framtiden? Är det här tidseran som löste alla våra problem? Var det då vi äntligen knäckte koden för en hållbar planet där det finns utrymme för alla och ingen behöver svälta eller dö i förtid? Eller är det här perioden man återigen kommer titta tillbaka på och säga ”Att de inte lärde sig av historien”?

Med På Spåret-perspektivet på vår resa i vårt eget land så tycker jag redan vi har passerat många tydliga hållplatser. Rasism är återigen ett accepterat samtalsämne som man gärna får basunera ut på valfri social plattform eller i media. Vi har partier i riksdagen som utmanar yttrandefriheten och den statligt granskande median. Partiledare för två av Sveriges tre största partier poserar antingen på bild med jaktkläder för att skydda gränsen eller åker ner till andra länders gränser och säger att flyende och desperata människor inte är välkomna här. Regeringen lägger förslag på utegångsförbud i förorterna och kameraövervakning. Ur ett historiskt perspektiv luktar det här väldigt mycket Tyskland under 1930-talet. Så är det dit vi är på väg?

Precis som en av deltagarna i kupén i programmet så kommer jag inte dra i bromsen ännu och kunna leverera det rätta svaret, men jag börjar absolut få en uppfattning åt vart det bär av. Det som är mest spännande ur ett framtidsperspektiv är; vilken kommer nästa ledtråd att vara? Hur långt kan man gå innan vi alla drar i bromsen och vet vart slutstationen är?